Ársrit Hins íslenska fræðafjelags í Kaupmannahöfn - 01.01.1920, Qupperneq 121
og niðjar hans
119
áttu þau hjónin ekkert barn. 5. júní 1801 kvongaðist sjera
Jón aftur, og var kona hans, Þorgerður Runólfsdóttir,
mikil gæðakona. í*au hjónin eignuðust 10 börn, og dóu
þrjú þeirra í æsku, en 7 þeirra urðu fulltíða og er margt
manna af þeim komið. Hefur ljúfmenska þeirra hjóna gengið
að erfðum til margra niðja þeirra.
Af sjera Jóni er til ein mynd, sem Sigurður Guð-
mundsson málari hefur teiknað. Mynd þessi er vel gerð,
og er því ánægjulegt að vita af því, að hún er til, því að
myndir eftir Sigurð málara eru eigi margar. Hann hætti of-
snemma málaraiðn sinni, og fjell frá á besta aldri. Á síð-
ustu námsárum sínum í Kaupmannahöfn kom Sigurður mál-
ari til Islands og fór þá um Nerðurland; það var sumarið
1856, og það ártal stendur líka á myndinni. Hann mun hafa
teiknað hana á Grenjaðarstað. Þá er Sigurður kom aftur til
Kaupmannahafnar, kom hann stundunr í hús þeirra hjóna
Jakobs Johnsens og frú Hildar frá Grenjaðarstað, Myndin
er nú eign frú Jónínu Valgerðar Jantzen, dótturdóttur
sjera Jóns, og á Fræðafjelagið góðvild hennar og systur-
sonar hennar prentsmiðjueiganda, cand. polyt. Ivar Jant-
zen það að þakka, að Ársritið getur birt mynd þessa og
rnyndir af fjórum börnum sjera Jóns, Birni ritstjóra Norðan-
fara, frú Kristrúnu, frú Hildi og sjera Magnúsi að Grenjaðar.
stað. Skal nú í fáum orðum skýrt frá þeim og Guðnýju
systur þeirra. Því miður er engin mynd til af henni.
Elstur barna sjera Jóns og f’orgerðar var Björn Jóns-
son, ritstjóri Norðanfara. Hann var fæddur 14. maí 1802
og ólst upp hjá foreldrum sínum eins og önnur börn þeirra.
1826 gerðist hann bóndi í Eyjafirði og bjó þar á nokkrum
jörðum til 1845, og var á þeim árum alllengi hreppstjóri. Þá
varð hann verslunarstjóri, fyrst á Siglufirði en síðan á Akur-
eyri. 1849 bar hann þá tillögu upp að setja prentsmiðju á
Akureyri; var það mest honum að þakka, að prentsmiðja
komst þar á og hjelst síðan, þótt hún ætti við fátækt og
mikla erfiðleika að búa. Honum var það og mest að þakka
að Norðri bvrjaði að koma út, og var hann ritstjóri hans
3 fyrstu árin. Kunnastur er þó Björn fyrir það, að hann
gaf út Norðanfara í 24 ár, þrátt fyrir það, þótt blaðið
gæfi honum lítið í aðra hönd til lífsuppeldis. Sumir kaupend-
urnir borguðu ekki blaðið árum saman, og komu þess vegna
útgefanda þess í mikil vandræði. Þá var lítið um peninga á
íslandi, en Björn ritstjóri tók allar hinar algengustu íslensku
vörur í borgun fyrir blað sitt. Auglýsti hann oft, að sjer