Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 79

FÍPAN FAGRA OCH DRÓSIN Á GIRTLANDI
91
hon) har átervant, skall bli tvungen stá pá
ett plágsamt och obehagligt sátt (enligt
sagan med en fot pá vardera sidan om ham-
nen; enligt rimorna med den ena foten pá
kungaslottets tak och den andra pá en stor
visthusbod). Till yttermera visso omtalas
det i báde sagan och rimoma att man skall
tánda en eld under styvmodern, sá att hon
plágas av vármen nedifrán, samtidigt som
hon och fryser upptill pá grund av den ut-
satta stállningen, samt att hon skall fá svál-
ta (enligt sagan inte fá annat att áta án vad
korpar kan fora med sig till henne; enligt ri-
moma inte fá nágon mat alls). Slutligen
framgár det (enbart av rimoma) att styv-
modem onskar ta tillbaka sin forbannelse
och att Hjálm[rer insisterar pá att allt skall
gá i uppfyllelse, nágot som ocksá sker.
Likhetema mellan forbannelsemotivet i
Hjálm[)erstraditionema och Drósin á Girt-
landi ár ju páfallande. Várt att notera ár
dessutom, att Drósin á Girtlandi pá somli-
ga punkter overenstámmer nármare med
sagan, pá andra med rimoma. Borrakkas
ena fot stár (enligt strofema 11-12 och 19-
20) pá en byggnad (á borgararmi) - jfr
palatset i Hjálmpersrímur - den andra foten
stár (enligt stroferna 11 och 19) ute i havet
(úti á sjó/yvir á sjó) - jfr hamnen i Hjálm-
jperssaga. Pá gmndval av vad som ságs i
Hjálmjrerstraditionerna om hur styvmodem
skall stá och plágas av sávál hetta som kðld,
vágar man vál ocksá fomtsátta att det ár
detta motiv som spokar i Drósin á Girtlan-
di (i strofema 12 och 20), dá det heter att
den andra foten skall stá pá isen (annar úti
á ís). Tack vare HjálmJjersrímur fár vi vi-
dare en bekráftelse pá vad vi kanske redan
forut anat, námligen att kungadotterns ut-
talande i strofema 15 och 16 (Tóast vithava
neyðir skapt,/nú skulu haldast bæði, re-
spektive Tóast vit hava neyðir skapt,/nú
skal bæði haldast) utgor ett avvisande, av
samma slag som det vi mðtt i Hjálmpersrí-
mur, av ett erbjudande frán styvmodem att
áterta sin fðrbannelse. Slutligen ár det fre-
stande att tánka sig att áven den motivering
till varfðr hjálten slár styvmodem som man
mðter i HjálmJjerssaga, námligen att hon
velat fórfðra honom men blivit avvisad, ár
urspmngligare och riktigare án den som
lámnas i Drósin á Girtlandi, att han brusat
upp efter att ha druckit fór mycket ðl och
vin. Hár som sá ofta eljest har av allt att
dðma det vanliga och formelmássiga under
traditionsprocessen skjutit undan det speci-
fika och sárpráglade.
IV
Uppenbart ár sáledes att handlingen i
Drósin á Girtlandi pá mer án ett sátt bely-
ses och tydliggðrs genom jámfðrelser med
HjálmJjerssaga och Hjálmjpersrímur. Om
inte andra kállor stode oss till buds fðr det
motiv - lát oss kalla det fðr fðrbannelse-
och motfðrbannelsemotivet - som utgðr det
centrala temat i dessa beráttelser, skulle
man vál rent av frestas att hasta till konklu-
sionen att Hjálmjrerstraditionema varit den
direkta kállan fðr Drósin á Girtlandi.
Problemet ár emellertid sákerligen bety-
dligt mera komplicerat án sá. Sásom man
redan sedan lánge varit pá det klara med,
har námligen fórbannelse- och motfðrban-
nelsemotivet en formelartad karaktár; vi rór
oss med en stereotyp, som tráder oss till
mðtes sávál i ett antal andra islándska fom-
aldarsagor och dylika áldre litterára kállor