Fróðskaparrit - 01.01.1994, Blaðsíða 74

86
FÍPAN FAGRA OCH DRÓSIN Á GIRTLANDI
ligt hjálpmedel for detta slags forskning har
vi fátt i Bengt R. Jonssons, Svale Solheims
och Eva Danielssons The Types of the
Scandinavian Medieval Ballads (TSB), ett
verk till vilket den alltfor tidigt bortgángne
fárðiske forskaren Mortan Nolsøe ocksá bi-
drog med sitt unika kunnande om sitt hem-
lands balladskatt.
Men det ár inte bara nationalitetsgránser
utan ocksá genregránser som máste over-
skridas i det komparativa studiet. Ballader
- inte minst fároiska ballader - bor sálunda
granskas under jámfðrelse med bl.a. munt-
liga prosaberáttelser, folkságner, folksagor
o.s.v.
Till detta máste ytterligare lággas, att
skriftligt och muntligt, folklore och book-
lore, ár sárskilt intimt fðrknippade i de
fárðiska balladema, ett fðrhállande som
strácker sig lángt tillbaka i tiden, pá gmnd
av Fárðamas sárstállning, inte minst deras
speciella kontakter med Island och islándsk
fomlitteratur. En fðljd hárav - liksom av
Fárðamas geografiska láge och historia
ðverhuvudtaget - ár mðjligheten att fárð-
iska ballader och annan fárðisk folktradi-
tion ocksá kan ha berikats genom motiv
och beráttelser som direkt eller indirekt
stammar frán keltiska folk, sárskilt frán
gáler i Skottland eller pá Irland.
Det ár frán dessa utgángspunkter som
nágra óverváganden hár skall gðras pá ba-
sis av tvá fárðiska ballader, Fípan fagra
och Drósin á Girtlandi.
II
Jóannes í Króki nedtecknade Fípan fagra
den 9 juni 1822; (Sandoyarbók nr. 42, Fuj-
ban Fagra: 83-85 i Fongs utgáva; CCF 48,
bd. II: 163). Meddelaren var Jens Jensen
frán Sandur, en man som ocksá fðrság
Jóannes med tvá andra ballader, Jatvarðs
ríma och Norna-Grímur. (nummer 43 resp.
44 i Sandoyarbók: 85-91 i Fongs utgáva).
Fípanfagra fðreligger ocksá i nágra andra
uppskrifter frán fórra hálften av 1800-talet
(CCF II: 163-173; jfr TSB: 265). Visan har
fátt typnummer E 159 i TSB.
Det verkar inte som nágon stðrre upp-
márksamhet har ágnats át balladen i frága i
den vetenskapliga diskussionen. Fórsávitt
jag har mig bekant, har visan endast be-
státts med en enda separat undersókning:
Ronald Grambos artikel Fípan fagra, en
færøysk trollvise {Arv, 1961: 171-179).
Att sammanfatta innehállet i Fípanfagra
stáller sig inte sá látt, eftersom texten lángt
ifrán alltid ár klar. I stora drag ár emellertid
handlingen fóljande:
Fípan ar en vacker flicka som blivit satt att vakta sin
fars áker. En friare, Eirikur, kommer till henne och