Fróðskaparrit - 01.01.1994, Blaðsíða 97

VISAN OM MARIA MAGDALENA
109
onda andama, som satte mánniskomas fan-
tasi i rðrelse. Vad kunde hon ha gjort som
var sá syndig? Det finns en synd som kvin-
nor i all várld anklagats fór, námligen los-
aktighet. Det var vál ocksá det som gjorde
att Maria Magdalena i folkets medvetande
redan under den fðrsta kristna tiden sam-
manblandades med tvá andra syndiga kvin-
nor i Nya Testamentet, námligen med syn-
derskan i Simons hus och med Maria frán
Betania (Matt. 26:6-8; Luk. 7:37-40; Joh.
12:3). Och i visan sammanblandas hon med
ytterligare en tredje synderska, námligen
med samaritiskan vid brunnen (Joh. 4:7-
29).
Under medeltiden cirkulerade i Europa
flera olika visor som beráttade om syndiga
kvinnor. Det var visor om Maria Magdale-
na, om samaritiskan vid bmnnen och om
den grymma mođern som mðrdat sina bam.
Den nordiska visan tar upp flera av de mo-
tiv som ingár i dessa visor.
Visan bðrjar med beráttelsen om samari-
tiskan vid bmnnen (Joh. 4:7-29). Jesus
kommer till kvinnan vid ett vattendrag: en
kálla, en brunn, en sjð eller en á:
1. Magdalena stod pá kallebro.
- solen sken vida -
Dá kom Kristus allt dár hon stod.
- allt uti lunden den grona -
(FSF V:l, 18 C)
I en del varianter uppges att hon skulle
hámta vatten. I den fárðiska uppteckningen
ságs det att hon ár dár fðr att tvátta. (CCF
150 A)
Jesus ber om vatten. Precis som samari-
tiskan ger Magdalena honom inget vatten
och skyller pá att hon inte har nágonting att
ta vattnet med.
2. “Ack, om jag fick dricka vattnet ditt!”
“Ja, om jag hade silvkannor tre.”
(FSF V: 1, 18 E)
I den fáróiska varianten skyller Maria pá att
hennes kárl inte ár rena.
Jungfrudyrkan och incest
Viktigt fðr visans intrig ár att kvinnan utger
sig fðr att vara jungfm. Det ger anledning
till ett avslðjande. Detta ár ett av kámmo-
tiven i alla de nordiska visoma. Hár skym-
tar vi medeltidens - och senare tiders -
jungfmideal. Den rena jungfmn, Jungfru
Maria, var kvinnoidealet framom andra. I
den fárðiska visan ságs detta rent ut: Vart tú
so rein sum Maria, Móðir mín, tá skuldi eg
drukkið av tínum lóvum tveim. (CCF 150 B)
Och Maria svár pá att hon ár en ren jung-
fru. Men liksom i beráttelsen om samari-
tiskan avslðjar Jesus dá kvinnans synd, som
bestár av att hon haft mán i lónndom. Och
det ár inte vilka fðrbindelser som helst.
Maria har gjort sig skyldig till de mest fðr-
bjudna av alla relationer: hon har fátt bam
med sin fader, sin broder och med sin sock-
enprást.
6. “Det forsta fick du med din gamla far,
det kastade du i vidan hav.
7. Det andra fick du med din egen bror,
det kastade du allt uti en flod.
8. Det tredje fick du med din sockenprást,
men dá var synden som allra storst.”
(FSF V:1,18E)
Granskar vi de hár beskyllningama nár-
mare sá ser vi att visan tar upp problem som
det medeltida samhállet hade svárt att kom-
ma till rátta med. I den medeltida Vástgóta-