Fróðskaparrit - 01.01.1994, Blaðsíða 99

VISAN OM MARIA MAGDALENA
111
Prástmoral och barnamord
I sjálva verket pekar forbindelsen med
prásten pá ytterligare ett stort problem i det
medeltida samhállet. Prástemas moral un-
der medeltiden lámnade mycket ovrigt att
onska. Eftersom nádemedlen gick genom
deras hánder hade de stor makt, som de
snart lárde sig utnyttja bl.a. genom att ta be-
talt fðr delaktighet i sakramenten. Celibats-
brott var mera en regel án ett undantag. Vid
kyrkomðtet i Skenninge 1248 stadfástes
celibatet fðr den svenska kyrkans del. Dá
fðrbjðds prásterna att ta sig hustru eller
sammanbo med kvinna. Tidstypisk var
bestámmelsen om, att dár celibatsbrott
upptácktes skulle kvinnorna i frága lysas i
bann. (Hellerstrðm 1932: 90; Grimberg I,
1916: 320)
Nár det gáller redogðrelsen fðr Marias
synd ser vi en tydlig skillnad mellan den
svenska och den fárðiska visan. Den svens-
ka visan belastar henne fðr ytterligare en
svár synd: Maria har mðrdat sina barn. Det-
ta tema óverensstámmer med innehállet i
visorna om den grymma modem som mðr-
dar sina bam. I dansk tradition finns en
sárskild visa, som behandlar detta tema,
Barnemordersken (TSB B 36; Dgf 529).
Temat áterfinns bara i de ðstnordiska Maria
Magdalenavisoma, medan det saknas i den
fárðiska, den islándska och en del norska
visor.
Skrift och botgoring
Avslðjandet av Maria Magdalenas synd ár
visans starka dramatiska hðjdpunkt. Efter
det bryter hon samman och ber om skrift.
Bðnen om skrift ár páfallande likartat ut-
formad i alla skandinaviska texter. I en upp-
teckning frán det svenska Finland lyder
stállet:
8. Magdalena foll pá bara kna:
“Ack Kristo, vill du skrifta mig.”
(FSF V:l, 18 B)
I den fárðiska lyder motsvarande strof:
lO.Maria faldt paa sine knæ:
“Selver Jesus, skrifte mær!”
(CCF 150 A)
Skriften ár ett centralt begrepp i den
medeltida botterminologin. Skriften in-
nebar en syndabekánnelse infðr prásten,
som kunde álágga bot fðr syndema. (Thors
1957: 222; Sðderwall II: 93-94) Det gðr
ocksá Kristus i visan. I de svenska visvari-
anterna skall hon gá sju ár i skogen, i de
fárðiska och islándska i nio ár. Sju eller nio
ár var en vanlig botgðringstid fór svárare
brott. (Brilioth 1941: 750) I de finlands-
svenska visoma ságs att hon skall gnaga
bark och dricka dagg, sova pá hárda berg
och jagas av skogens vilddjur sásom vargar
och bjðrnar. Nágon enstaka variant talar om
ormar och drakar, medeltidens sinnebild
fðr demoner.
I Hammershaimbs uppteckning frán
Fárðarna framhávs andra detaljer i bot-
gðringen. Det betonas att Maria skall gá ute
om vintern utan sko. Vi mðter hár en bot-
gðring som ár helt anpassad till nordiska
fðrhállanden:
13. Troe frost og kolden sne,
barfod og i ingen skoe.
14. Barfod, ved et hovedlin,
sá skal du bøde for sinder dine.”
(CCF 150 A)