Fróðskaparrit - 01.01.1964, Page 14

22
Nágra ord om spráket i Husaviksbreven
»de bærer alle det samme málpreg. At en nordmann skulde
ha skrevet transkriptet av brevene, som Hægstad antar, er
ikke rimelig; selve transkriptbrevet som innrammer brevene
— med former som æður (= eða), prestur, vær (= ver), hær —,
er nok skrevet av en færing.«
3.
Spráket i Husaviksbreven har som synes bedómts nágot
olika av skilda forskare. Vissa skrivingar har ansetts tyda
pá att skrivaren varit norrman, andra sprákdrag i doku^
mentet pekar mot Island, och vissa former har — sárskilt
av dr Jakobsen — betraktats som typiskt fáróiska. I det
fóljande skall dessa olika inslag i Husaviksbrevens sprák
diskuteras.
Hægstad har givetvis rátt nár han finner det osanno*
likt, att en islánning skulle skriva hr— felaktigt (se sid. 20)
ty h framfór r ár bevarat i islándskan men har fallit bort
i de óvriga nordiska spráken. Skrivingarna med hr— i Husa*
viksbreven visar endast páverkan av islándsk skrifttradition,
men de áterger inte skrivarens uttal.
Som ett islándskt drag bedómer Hægstad delabialise*
ringen av lángt ø (»æ eller e for æ (lang ø)«, se sid. 20).
I nutida fáróiska ár visserligen uttalet e fór ø frámmande,
men det har tidigare fórekommit dialektalt. Jakobsen upp»
ger sálunda som en egenhet fór spáket pá Skúvoy, att báde
kort óppet och lángt slutet ódjud« udtales med meget svag
labialisering, næsten som henholdsvis æ og ea.*1) Senare
har Sórlie visat, att denna delabialisering ej varit begránsad
till Skúvoy; den ár ett utmárkande drag i Johannes Klem<
mentsens kvaduppteckningar pá Sand»mál.2) Det kan alltsá
tánkas, att former som dæmt och grænt i Husaviksbreven
icke blott ansluter sig till islándsk skrifttradition utan att
de áven haft stód i ett áldre dialektuttal pá Fáróarna.
Hægstad anter, att Husaviksbreven skrivits av en norr*
■) Færósk Anthologi I, sid. 460.
2) Sórlie, anfórt arbete, sid. 46—47.