Fróðskaparrit - 01.01.1964, Blaðsíða 15

NSgra ord om spráket i Husaviksbreven
23
man — dock med en viss reservation fór brev 4 (se sid. 20).
Dárvid stóder han sig pá en rad skrivingar, som han upp*
fattar som sárnorska, dvs former som hór hemma endast
i Norge.
Framfór allt ár det de mánga formerna med uteblivet
u*omljud som har ansetts peka pá en norsk skrivare. Man
har allmánt haft ásikten, att u=omljudet skulle ha varit
támligen konsekvent genomfórt i de norska vásterhavs*
kolonierna. Fór fáróiskans del skriver Hægstad bl. a.:
». . . er der all grunn til aa tru, at udjodbrigdet hev vore
gjenomfórt i tristavingsord liksom i islandsk og vestnorsk«.')
Emellertid visar senare undersókningar* 2), att de omljuds*
lósa formerna i áldre fáróiska texter ár sá talrika, att de
inte gárna kan fórklaras enbart som norskt inflytande utan
máste ha haft stód i uttalet. Sálunda finns i Svabos vis«
handskrifter átskilliga numera fórsvunna omljudslósa former.
Skrivingar som hanum, allur och annur i Husaviksbreven
har námnts som »páfallende«3) och »undtagelser og dobbelt*
former«4). Emellertid bór formen hanum avfóras frán dis*
kussionen; i handskriften skrivs formen aldrig ut utan fór*
kortas hm, och detta har Jakobsen i Diplomatarium Færo«
ense átergivit dels med hanum (2 gánger i brev 1), dels
med honum (brev 5). Skrivingarna allum och annur ár
kanske inte sá óverraskande. Det gáller ord, som borde ha
vokalváxling inom paradigmet (a—9). Denna váxling ár
rent fonetiskt betingad och har ingen funktionel betydelse
— som fallet ár vid ark: grk, far: fgr etc. —, varfór bój*
ningen látt har kunnat vackla mellan former med och
former utan omljud i analogi med alla, allir, annan etc.
Aven andra ordformer, som av Hægstad betraktats som
>) Færóymaal, sid. 74, Merknad 427.
2) Se t. ex. Hákon Hamre, Færóymálet i tiden 1584—1750, Oslo 1944,
sarskilt sid. 13—21, samt Gun Widmark, Det nordiska u»omljudet, I,
Uppsala 1959.
3) Sðrlie, anfórt arbete, sid. 34.
4) Hamre, anfðrt arbete, sid. 19.