Fróðskaparrit - 01.01.1964, Blaðsíða 63

Fárðiska sagoberáttare
71
De tvá sagor, som Anna Cecilia beráttade for dr Jakob=
sen, handla báda om játtar och áro av undersagotyp: en
játte lockar till sig tre systrar i tur och ordning, de tvá
áldre dodas, dárfór att de mot játtens forbud gá in i en
kammare, den yngsta gór detsamma men lyckas dólja det
och áven áteruppvácka systrarna, lágger dem i en kista, som
játten bár hem till fóráldrarna, kláder en trástubbe i sina
kláder och flyr sjálv fórkládd (J. J. nr. 2b) samt en pojke,
som báres till tre játtekvinnor i en sáck fór att kokas,
Iágger kogódsel dári och dódar slutligen káringarna genom
att lura dem utanfór dórren och sláppa stenar i huvudet
pá dem (J. J. 12 till.).
Nágot yngre var Regina norður í Húsi frán samma
bygd, Húsar. Hon hette egnetligen Regine Christine
Isaksen och kallades mest Gina. Fadern var bonde i Húsar,
dár hon fóddes ár 1860. Modern kom frán Glyvrar pá
Eysturoy.
Regina var ogift och levde hela sitt liv i fóráldrarnas
gamla stuga, som hade jordgolv. Hon hade en ko och en
hóna och del i fár. En extra inkomst fick hon genom att
váva vadmal át andra. De sista áren, dá hon inte lángre
kunde klara sig sjálv, bodde hon hos en syster i Glyvrar
och hon dog omkring 1930 pá sjukhuset i Tórshavn. Hon
hade inte gátt i skola, men i hennes barndom var det en
man vid namn Niclas, som tagit sig fór att undervisa, fastán
han sjálv var helt olárd.
Den enda saga, som dr Jakobsen anfór efter Regina, ár
en láng version av sagan om pojken, som ráddar prinsessan
och blir bedragen av sina fóljeslagare men fár hjálp av
talande djur (J. J. nr 15).
Pá Sandoy fick dr Jakobsen kontakt med ett sagokunnigt
syskonpar: Marjun í Níggjubúð och gamli JÓgvan á
Oyri i Skálavík. Hon hette egentligen Maren Daniels^
datter och han Joen Danielsen. Fadern, Jógvans<Danjal,
var fárvaktare och fódd i samma bygd, meden modern kom
frán Húsavík sóder om Skálavík. Slákten hade ord om sig
att vara skilafólk.