Fróðskaparrit - 01.01.1964, Page 67

Faróiska sagoberattare
75
mánnen dominera. Aven senare sagouppteckningar ha till
stórre delen gjorts efter kvinnor. Man kan ofta hóra den
uppfattningen, att sagor och áventyr alltid ansetts vara
kvinnornas speciella omráde. De beráttade sina sagor fór
barnen och sinsemellan. Kom det in mán, hánde det, att
de helt enkelt tystnade. Men det har ocksá sagts, att det
visserligen var barnen, som ville hóra sagor, men de vuxna
lyssnade ocksá gárna. Det var den gamla, som satt och
spann eller stickade eller kvinnan som sysslade i torkhuset,
som brukade berátta.
Om man sedan nármare granskar dessa kvinnor, sá márker
man, att mánga av dem, i varje fall av dem, som lámnat
fylligare material, varit áldre, ogifta kvinnor, som arbetade
som tjánstekvinnor eller levde ensamma. De ságas med
stórsta sannolikhet inte ha lámnat sin bygd, knappast ens
fór kortare resor. Om nu dessa kvinnor kunna anses vara
en sista rest av de sagokunniga, som kanske i áldre tid
áven omfattat andra kategorier, kan inte avgóras pá grundval
av detta material. Den sagokunnigaste av alla var dock en
man och hár och var skymtar i materialet sagokunniga
fáder. En liknande óvervikt át kvinnornas sida áterfinnes
visserligen pá andra háll i Norden men á andra sidan stár
den i motsatsfórhállande till fórhállandet i sá nárliggande
omráden som det norska och det keltiska, dár sagoberát«
tandet ánda fram till vára dagar varit en typisk manlig
sysselsáttning.
Sákerligen har det funnits mánga flera sagoberáttare án
de som genom dr Jakobsen och senare efterfrágningar blivit
ihágkomna, kanske finns det ánnu i dag personer ute i
bygderna, som árvt báde berattartalang och repertoar frán
sina fórfáder. Det ár min fórhoppning, att denna artikel
skall vácka erindringar dárom till liv och fórmá personer,
som kánna till sagoberáttare av áldre eller yngre datum
att komplettera och korrigera mina uppgifter.
Geografiskt sett ár det endast tre av óarna, som inte
berórts av detta uppteckningsarbete pá ett eller annat sátt,