Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 51

ORMEN LÁNGEI SVERIGE
63
97. Ormen lánge.
(Sángtcxt cftcr Jiub. G.ton lirrgt Ofvcrsáttning ur >Norskc folkcvisor 1».
■ Norskc folkcskriftcr 8> fðr SAngdanscrna vid Skansens várfcst 1904.)
Parvis i stor ring. Ilvar ocli cn tngcr sin grannc titl vánstor under
armcn och fnttar om hans lummc, hvarcfter armarna bojas litel framát-uppit;
alla vánda sig lialft it vunstcr, fur rðrclsc mcdsols. En ár fúrsingarc.
Fiirtđngaren.
Vil-jen 1 Ivss-na till kvá - del mitt, och vil - jen I tro dár-up-
ijr3*' - rfí r f ]
pá? Om ko - nung 0 - lav Trvgg-va-son skall nu min vi - sa
gi. Dan - scn glim-mar i sa - len, si dan - som vi i
ringl Gla - da ri - da Nor-ges mán till Ilil-durs ting.
Ringen rúr sig mcd fúrústcg mcdsols. Di fðrsingarcn si lyckcr, gir
han nigot init ringcn. I)c cfterfúljande gúra som han, nár de komma till
samma plals. Dúrigcnom uppstir en s. k. ormrorelse (vigrúrelse) i hela
ríngen.
Utan att sláppa sidokamraternas hánder vrider sig fúrsingaren medsols
undcr sin upplyftade hogra arm och fortsátter scdan utanfor ringcn, dragande
de andra cftcr sig. Pi si vis blir ringen afvigvánd, d. v. s. de dansanđe
komma alla att vánda ryggen init ringen. Nár fðrsingaren finner lámpligt,
vrider han Sig motsols tillbaka, si atl ringen inyo blir ráttvánd. Under hela
tiden dansas fárðstcg.
Fúr de fðljandc vcrserna gálla samma regler.
III. nr 3
Ormen lange ur Otto Hellgren, Sánglekarfrán Ndás,
1905. Den noggranna dansbeskrivningen ár átergiven
efter Hulda Garborgs instruktioner.
av Sigurdskvadet och Ormen lánge, over-
satta till svenska av Ruben G:son Berg.
Melodierna tecknades ned efter Hulda Gar-
borgs sáng. I ovrigt pá repertoaren stod ett
norskt stev och svenska ballader ur de tvá
stora samlingama frán 1800-talets fðrsta
hálft: Geijer-Afzelius, Svenska folkvisor
och A. I. Arwidsson Svenska fornsánger.
Publiken kunde folja innehállet i ett sárskilt
tryckt textháfte.
Aret dárpá trycktes ocksá melodiema i
ett háfte med titeln Sángdansar utgifna af
Nordiska Museet. (111. nr 2) Den som redi-
gerade utgávan och stod fðr melodiupp-
teckningama var Laura Stridsberg, nyan-
stálld amanuens vid Nordiska museet. Hon
var ocksá en av tillskyndama till att det s k
Folkvisedans Laget bildades. Detta lag ex-
isterar faktiskt án i dag i Stockholm. Laget
framtrádde bl a vid Nordiska spelen i
Stockholm 1909 och 1913 vid festfðrestáll-
ningarna pá Operan. Det betydde att det pá
den svenska operascenen dansades fáró-
dans efter norskt mðnster! Laget hade nám-
ligen dittills inte haft nágon direktkontakt
med fáródans. Fðrst 1916 kunde tio
medlemmar ur laget áka till Kðpenhamn
och delta i fáringamas stordans pá fast-
lagslórdagen.
1918 gav Folkvisedans Laget ut en egen
sángbok, En samling kváden och folkvisor
- ocksá den redigerad av Laura Stridsberg.
Den upptog ett 60-tal visor - nágra fárðiska
(bl a Ormen lánge) och norska, men óver-
vágande delen var svenska ballader.
Hulda Garborg
Vem var dá Hulda Garborg som infðrde
folkvisedansen i Sverige? Vad hade hon fðr
kunskaper och vad var hennes motiv?
Hon har sjálv redogjort fðr detta i boken
Songdansen i Nordlandi (Garborg, 1913).
Hon var fðrtrogen med 1800-talets folkvi-
seinsamling i Norge, men upplevde att
samlingarna inte nádde ut till folket - ingen
sjóng visoma. Pá 1890-talet váxte iden
fram att rekonstmera den gamla sáng-
dansen, sá som hon visste att den levde
kvar pá Fáróama. Men hon hade inga di-
rekta fðrebilder och till Fárðama “var Veg-
en lang”. Efter bekantskap med Hjalmar