Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 52

64
ORMEN LÁNGEI SVERIGE
Thurens skrift Datis og Kvaddigtning paa
Faerderne (1901) bestámde hon sig i alla
fall for att fara dit och studera kvaddansen
pá plats. Detta skedde 1902.
Vid hemkomsten omsatte hon kun-
skapema i praktiken och undervisade fram-
for allt ungdomar i folkvisedans. I det prak-
tiska arbetet inság hon snart att den nya
tiden krávde nya, láttare former av dansen
och hon anpassade dárfor dansen till nors-
ka visor och komponerade delvis nya folk-
visedanser.
Sángdansen pá Náás
Men det var inte bara i Stockholm som Hul-
da Garborg introducerade folkvisedansen.
Sommaren 1905 engagerades hon till lek-
och danskursema pá Náás i Vástergótland.
I anslutning till slojdseminariet pá Náás
hade rektom dár, Otto Salomon, redan pá
1890-talet anordnat lek- och danskurser for
lárare. Under áren 1895-1966 utbildades
vid dessa kurser ðver 3000 lárare, som i sin
tur lárde ut Náás-sánglekarna till flera
generationer svenska skolbam.
Otto Salomon hade via nágra av folk-
visedansama i Stockholm fátt hora om det
lyckade framtrádandet pá Skansen. I en re-
dogorelse frán 1904 skriver han: “Dessa
folkvisedansar torde vara av icke obetyd-
ligt kulturhistoriskt intresse, och máhánda
kunna de genom skolan ányo komma till
heders i várt land” (cit. efter Hulda Gar-
borg).
Han bjod alltsá in Hulda Garborg som in-
troducerade folkvisedansen dár. I samlin-
gen Sánglekar frán Naás, som utgavs 1905
av Otto Hellgren, lárare pá Náás, finns ett
antal folkvisedanser, bl a Ormen lánge,
III. nr 4
Onnen lange ur Hulda Garborg, Songdansen i Nor-
danlandi (2:a utg., 1913).
samt utforliga dansbeskrivningar sásom
Hulda Garborg inovat dem pá Náás. (111. nr
3)
Pá 20-talet engagerades gymnastikdirek-
toren Inez Mallander till Náás fðr att ðva in
och leda folkvisedans. Hon skriver sjálv
om sitt arbete:
De gamla kantiga folkvisedansstegen utbyttes mot
de mjukare och smidigare norska. Pá Náás 1929-30
instruerade jag nu mánga av Clara Sembs vackra
sángdanser samt forsokte sjálv skapa nya dansut-
foranden till gamla och nya svenska visor. (Mallan-
der, 1933)
I en minnesskrift till Náás skriver hon
senare:
Efter norskt monster borjade jag taga upp áven nya
visor i folkton, som báde till inneháll, ton och dans-