Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 83

FÍPAN FAGRA OCH DRÓSIN Á GIRTLANDI
95
vivelaktigt grundar sig pá sagan i nu fore-
liggande form, ár det heller ingalunda utes-
lutet att bearbetningar i rimaform existerat
redan under medeltiden.
Detta intrikata váxelspel mellan fom-
aldarsagor, rimor och ballader har sitt att
sága for dateringen av sávál enstaka ballad-
texter som av hela balladgenren. Om min
hoglárde ván och studiekamrat Bengt R.
Jonsson har rátt i sina teorier om balladens
álder och vandringsvágar i Norden, har
Norges roll, i synnerhet áldst, varit betyd-
ligt storre án man tidigare haft klart for sig
(Jonsson, 1989: 54-118; 1991: 139-170).
Det stáller sig t. ex. inte alls omojligt att de
ballader som diktats pá gmndval av sádana
ðversáttningsverk som Karlamagnús saga
och Piðreks saga af Bern inte ár sá várst
mycket yngre án oversáttningama sjálva,
och máhánda ár ocksá mánga kámpa- och
trollvisor med inhemska ámnen lika gamla
som de áldre eller áldsta bland de natur-
mytiska visorna och riddarvisorna.
Stállda infor sádana perspektiv ár det vál
ocksá tid att vi bðrjar omprðva áldem och
omfattningen av Fárðarnas insats inom bal-
laddiktningen. Hár ðppnar sig vida, váldiga
och lockande forskningsomráden!
VI
Men lát oss án en gáng fðr ett ðgonblick
átervánda till Drósin á Girtlandi!
Hur nára den supponerade kállan fðr
denna ballad án státt Hjálmjjerstraditioner-
na, sá máste man ha blicken óppen ocksá
fðr skillnadema. Till de mest pátagliga
bland dem hðr, som jag tidigare antydde, att
det i Drósin á Girtlandi heter att styvmode-
rn skall slippa sitt straff pá nátterna och dá
i stállet vara en vacker kvinna (fagurt
sprund) i sin gemáls sáng. Hár máste det
fóreligga en fðrvanskning - ingen annan
text vare sig gálisk eller islándsk lámnar
minsta antydan om en sádan mildring av
det straff som álágges styvmodern; dár-
emot kan det fðrekomma att av fðrban-
nelser oskyldigt drabbade personer, vare
sig de nu ár styvbam eller nágot annat, fár
temporár lindring under vissa omstándig-
heter. Sárskilt gáller detta om den berát-
telsetyp dár de i stállet fðr att skickas ut pá
farliga och omðjliga uppdrag blir fórvand-
lade till djur eller monster. Om man fár
fðrutsátta att det ár en missuppfattning av
en sádan framstállning som ligger till grund
fðr uppgiften om styvmoderns nattliga lin-
dring, sá lámnar Drósin á Girtlandi ett stðd
fðr vár ovan framfðrda hypotes att fðrban-
nelse- och motfðrbannelsetraditionema
kommit till Vástnorden i flera utformning-
ar, vilket ger en fingervisning om att det
gáliska inflytandet pá Island varit starkare
án vad vissa forskare varit benágna att an-
taga (jfr. dock Sveinsson, 1975: 15, 72-77,
82f.).
Formeln máste, som sagt, studeras i de
sammanhang i vilka den fðrekommer. Frán
den utgángspunkten ár det inte minst márk-
ligt att fórbannelse- och motfðrbannelse-
formeln i irisk och skotsk tradition sá ofta
mðter i kombination med sagor som in-
neháller Den magiska flykten. I detta motiv
finner vi, som vi sett, sávál i den fárðiska
balladen om Fípan fagra som i de islándska
sagorna om Búkolla, drag som verkar vara
gáliska. Om man gár vidare pá detta sátt,
blir det frestande att betrakta hela den is-
lándska och fárðiska folktraditionen som