Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 100

112
VISAN OM MARIA MAGDALENA
Medan visan i ostnordisk tradition betonar
fastan, tar de vastnordiska visoma fasta pá
asketismen. Till botgoringsforeskrifterna
hárde vanligen att man skulle ge avkall pá
bekvámlighet. Man skulle inte ha linne pá
kroppen, man skulle gá utan skor, inte sova
pá bolster eller ha sánglinne etc. (Kul-
turhistoriskt lexikon for nordisk medeltid
II, sp. 181-188).
Nár Jesus och Maria Magdalena áter
mots efter botgðringen visar Maria att hon
har ett odmjukt sinne. Hon ár tacksam for
de provningar hon fátt genomgá. De fin-
landssvenska visoma ár rika pá detaljer:
hennes bádd har varit som svanedun,
hennes mat som honungskaka, hennes
dryck som mjod och vin. Och hon tycker
sig ha haft sállskap av ánglar. Den fároiska
uppteckningen ságer det mycket kort:
20. “SS liger mær skrivten din.
som jeg drak hver dag klaren vin.”
(CCF 150 A)
Det vin som hár omtalas anspelar fðrmodli-
gen pá nattvardsvinet. Under botgðringen
var Maria avstángd frán kyrkans náde-
medel. Efter den lánga botgðringen ár hon
sá ðdmjuk att hon tycker, att hon i óde-
marken mottagit nattvarden.
Det straff som Magdalena fick var i sjála
verket hárdare án vi i dag kan fórestálla oss.
Fðr en medeltida mánniska var det en
katastrof att bli utestángd frán sakra-
menten. Det innebar ju att man skulle brin-
na i helvetet, nágot som medeltidsmán-
niskoma hyste stor skráck fðr. Eftersom
kyrkan stod i centmm fðr det medeltida
samhállet betydde det, att den som var
utestángd frán kyrkan var helt utestángd
frán allt samhállsliv. Hon var helt fredlðs,
hade inga som helst ráttigheter. Men dá
skall vi betánka att hon fðr sina fðrseelser
enligt várldsliga lagar skulle ha dðmts till
dðden. Visan pekar faktiskt pá ett altema-
tiv: genom att ángra sig, helt underkasta sig
och gðra bot fanns det ándá hopp om
ráddning.
Medan Maria Magdalena i den fórsta
scenen blev dðmd till botgðring fár hon i
den andra absolution. De svenska visoma
avslutas vanligen med att hon fár lðfte om
en stol i himlen. Den fárðiska upptecknin-
gen ságer att hon i himlen skall fá tjána Jun-
gru Maria och “Sju gange klarere end solen
skin”. (CCF 150 A) Detta ár en avslutning
som ofta fðrekommer i legendvisor. (Blom
1985: 153) I denna innerliga, varmt religi-
ðsa avslutningsscen framkommer ocksá
tydligt hur nára visan stár den diktning som
var knuten till Jungfru Maria.
Dominikansk undervisning
Vem kan dá ha haft ett intresse att dikta en
sádan visa? Det vi vet ár att den eller de
som sammanstállt visan har haft god
kánnedom om medeltida liturgisk och re-
ligiðs symbolik. Visan ár full av religiðsa
symboler. Och det fanns under medeltiden
en grupp lárda, vilkas ideologi inte ság ná-
gon konflikt i att misstánkliggóra práster-
na, samtidigt som de spred ett religiðst bud-
skap, námligen tiggarmunkama. Den se-
nare medeltiden karaktáriseras av stándigt
áterkommande schismer mellan tiggar-
munkarna och kyrkans práster. Eftersom
tiggarmunkama hade rátt att ðhðra bikt och
ge avlðsning konkurrerade de med práster-
na. (Brilioth 1941: 144) Pá 1400-talet t.ex.