Fróðskaparrit - 01.01.1994, Side 102

114
VISAN OM MARIA MAGDALENA
att visans budskap fór mánga, báde kvinnor
och mán varit till stor trðst. Det ár nog
heller ingen tillfállighet att mánga av dem
som sjungit visan, har varit ogifta mðdrar.
Ánnu pá 1930-talet t.ex. sjðngs den hár
visan i byn Finby i det ðsterbottniska Nár-
pes. Traditionen bars av ogifta kvinnor, av
vilka mánga hade bam.
Ándá máste man akta sig fðr att dra fór
lángtgáende slutsatser om visans betydelse
fðr ensamma mðdrar. Till saken hðr att en-
samma mðdrars stállning i várt samhálle
har varit sádan, att just dessa valde att pro-
filera sig sángare. Det var helt enkelt ett sátt
fðr dem att gardera sig i ett samhálle, dár
det inte fanns andra sociala skyddsmeka-
nismer. Den som kunda sjunga visor var
válkommen i alla gárdar. En sángare kunde
bidra till underhállningen och var dárfðr
eftertraktad alltid nár folk samlades. Mán-
ga av dem som sjungit Magdalenavisan har
haft en stor repertoar av gamla visor ðver-
huvudtaget. De samlade pá gamla visor. De
uppvaktade pá brðllop med att sjunga visor.
De fick en bit mat, litet ull och en kanna
mjðlk med sig hem. Vi máste ocksá komma
ihág, att nár de hár visorna sjðngs som mest
- lát oss sága under senare delen av 1800-
talet och 1900-talets bðrjan - dá fanns det
ingen radio och tv, och inga tidningar som
tillfredsstállde mánniskomas nyhetshunger
och sensationslystnad.
Att várderingama med tiden fðrándras
blir man ocksá medveten om nár man i upp-
teckningama kan lása att nágra strofer ur
visan - de strofer som frossar i Maria Mag-
dalenas synd - sjungits som fyllevisa i ðs-
tra Nyland pá 1920-talet (SLS 532, nr 15).
Nár karlarna fick sig en sup tyckte de tydli-
gen, att det var litet spánnande att sjunga
om ett sá lðsaktigt fmntimmer.
Men visan om Maria Magdalena ár ándá
inte en visa, som mánniskor i dag gór och
gnolar pá till vardags. De som sjungit den
fðr mig har pá min uppmaning plockat fram
den ur minnet. De har gjort det gáma, dár-
fðr att visan ár en del av deras nárhistoria.
De minns gamla tiders sángare, som delade
med sig av sin sángargládje. En del minns
att visan sjðngs av en far eller en mor, en
faster eller en moster. Mánga har ocksá
pápekat att visans melodi ár sá vacker. Och
de allra flesta har uppgivit att de fascinerats
av visans álderdomliga och márkvárdiga
inneháll.
* * *
Ocksá jag har mánga gánger fátt en frága
om varfðr jag valt att forska i just den hár
visan. Liksom mina sagesmán fascinerades
ocksá jag av visans inneháll. Och det visade
sig vara sá mángbottnat och mángfacetter-
at, att jag har svárt att avsluta detta projekt.
Helt sákert kommer problematiken i Maria
Magdalenavisan att fðlja mig ocksá i kom-
mande forskning. Ándá har jag ánnu inte
helt identifierat mig med visans huvudper-
son, áven om en olycklig formulering,
gjord av en av vára kulturpolitiker, kanske
kunde tolkas sá. Som brukligt ár hos oss
fick jag ett litet pris fðr min avhandling.
Priskommittens ordfðrande, som fðrmodli-
gen inte hunnit luslðsa min avhandling, for-
mulerade sig vid utdelningstillfállet unge-
fár sá hár: “Jag ár sá glad ðver att fá tilldela
Ann-Mari Hággman detta pris. Hon och
Maria Magdalena har sá mycket gemen-
samt, och hon kan dárfðr ságas vara en god