Árbók Háskóla Íslands - 01.01.1973, Page 111
HEIMKOMA HANDRITANNA
Afhending Flateyjarbókar og Konungs-
bókar eddukvæða. Hátíðarsamkoma í
Samkomuhúsi háskóians við Hagatorg
21. apríl 1971
Að morgni hins 21. apríl 1971 kom danskt
herskip til Reykjavíkur með fyrstu bæk-
urnar, Flateyjarbók og Konungsbók eddu-
kvæða, sem afhendast skyldu Háskóla ís-
lands að fullgiltum „sáttmála milli Dana og
íslendinga um flutning á hluta hinna ís-
lensku handrita í Árnasafni og Konungs-
hókhlöðu í vörslu Háskóla íslands*.
Við athöfn þá sem fram fór á hafnar-
bakkanum kl. 11 árdegis fluttu ávörp þeir
Jóhann Hafstein, forsætisráðherra íslands,
°g Poul Hartling, utanríkisráðherra Dan-
merkur. Síðan báru danskir sjóliðar hand-
ritin í land.
Síðdegis sama dag var haldin hátíðar-
samkoma í Samkomuhúsi háskólans við
Hagatorg (Háskólabíó). Hófst hún kl.
fjögur með því að Sinfóníuhljómsveit ís-
lands lék En Sagadröm eftir Carl Nielsen
undir stjórn Bohdans Wodiczko. Að því
loknu flutti Helge Larsen, menntamála-
táðherra Danmerkur, ræðu þá sem hér fer
á eftir.
R*ða Helge Larsens, menntamála-
táðherra Danmerkur, við afhendingu
Plateyjarbókar og Konungsbókar eddu-
kvaeða [llndervisningsminister Helge Lar-
sens tale pá Islands universitet ved over-
dragelse af Flatöbogen og Codex Regius
onsdag den 21. april 1971 kl. 16.00.]
^en 1. april i ár ratificeredes i Kóbenhavn
riaktaten mellem Danmark og Island om
overförelse af dele af Den arnamagnæan-
ske Stiftelses hándskrifter til forvaring og
forvaltning af Islands universitet.
Den 10. juni 1961 havde folketinget
vedtaget undervisningsminister Jörgen
Jörgensens lov om ændring af fundatsen
for Den arnamagnæanske Stiftelse, sont
var forudsætningen for, at traktaten kunne
træde i kraft.
I den mellemliggende periode pá næsten
10 ár forelagde undervisningsminister
K.B. Andersen i 1964 loven til bekræftelse
af et nyvalgt folketing. Derefter fulgte to
höjesteretsafgörelser, den sidste den 18.
marts i ár, og dermed var vejen endelig
áben for den ratifikation, som vi havde
længtes sá stærkt efter i Danmark som i
Island.
Aldrig har jeg i disse lange ár hört
udtryk for utálmodighed i Island, men
mange udtryk for, med hvilken levende
interesse sagen fulgtes af islændinge.
Umiddelbart kunne det undre, at utál-
modighed ikke kom til orde, men sádan
mátte det være i Island, det land, som har
den ældste parlamentariske tradition i
Norden, og som netop pá den baggrund
ved, hvad overholdelse af lovgivningsreg-
ler og retsafgórelser betyder — ogsá i
retning af at góre en sags afgörelse lang-
varig, nár alle parlamentariske og retslige
regler skal overholdes.
For Islands vedkommende var sagen
afgjort i 1961 med udformmngen at trak-
tatens bestemmelser om deling af Den
arnamagnæanske Stiftelse i to afdelinger
og overförelse af hándskrifter og arkivalier
til forvaring af Islands universitet i over-
ensstemmelse med den vedtagne danske
lov og med de to narters enighed om, at
Jónas Kristjánsson: Heimkoma handritanna (fylgirit Árbókar Háskóla íslands 1976—79), bls. 20.