Fróðskaparrit - 01.01.1958, Qupperneq 53
Heilsustandurin hjá børnum í Eiðis læknadømi
59
unum veksur talið hjá teimum við brendum tonnum sum
nevnt frá 74% í 1925 til o. u. 90% í 1940—45. Her er sera
lítil munur á tølum Holst’s frá 1936—37 og teimum, sum
funnin eru av lækna.
Tað undrar ongan, at vánaligu tenninar hjá 2—4 ára børn*
unum í 1925 koma samstundis við, at eingilsk sjúka ger
øgiliga nógv um seg við bæði mongum og ringum tilburð=
um (Rasmussen9).
At prosentið hjá stórum børnum við brendum tonnum,
mótsett hjá teim smærru, er hækkað almikið í 20—25 ára
skeiðinum frá 1925 til 1945—50 er ivaleyst av støðugt vaks*
andi mjøb og sukurnýtsluni. Rannsóknin í 1945—50 fór
fram beint eftir kríggið. Føroysku børnini yvir 7 ár tykjast
ikki at hava fingið betri tenn í kríggsárunum ella beint
aftaná — tvørtur ímóti.
Umframt brendar tenn er onnur nógv sjáldsamari, men
ógvuliga sjónsk broyting við summum av kannaðu tonn=
unum. Tað eru eyðkendar foyrur á tonnini, altíð tvørturum,
tær eru 1—2 mm breiðar, eitt sindur óslættar í botninum,
og eru ætlandi %— 1 mm djúpar. Tær eru týðiligar at
síggja varramegin á tonnunum og á liðunum, men hómast
eisini tungumegin. Tær gera rætt og slætt ringar rundan
um tonnnia. Foyrurnar, ið altíð eru á meira enn einari tonn,
eru at síggja bæði á barnatonnunum og vaksnamannatonnum.
Tann parturin av tonnini, sum er uttan fyri ringarnar, er
stundum smalri enn tann, ið situr fastur í tannhaldinum.
Orsøkin til hesar ringar er ófullfíggjaður kostur onkuntíð,
meðan tanngleringin gjørdist. Tí eigur eitt sindur at vera sagt
um teir, hóast teir bert eru hjá 6 børnum av 727; tey eru: Ein
drongur og ein genta sum vóru ávíkavist 14 og 13 ára
gomul, 3 dreingir ímillum 6 og 11 og ein 5 ára gl. genta,
Tvey tey fyrstu høvdu mist allar barnatenninar, so tey
høvdu bert vaksnamannatenn. Teir 3 dreingirnir høvdu bæði
barnatenn og vaksnamannatenn, men foyrurnar vóru bert í
vaksnamannatonnunum. 5 ára gentan hevði 20 barnatenn,
sum allar samlar høvdu ringar.
Vita vit, hvar í tanngarðinum tær brekaðu tenninar standa,