Fróðskaparrit - 01.01.1964, Page 11

Nágra ord om spráket i Husaviksbreven
19
Breven beror arvet efter den rika Guðrun Sjúrðardóttir
i Húsavík pá Sandoy. De forskare som haft anledning att
syssla med breven, framháller gárna deras stora kultur*
historiska intresse. De »lata ein skilja, kvussu fólk livdu í
stórmannshúsi í Fóroyun nakað firi og um ár 1400«') och
de ger oss ocksá en uppfattning om de livliga personliga
fórbindelserna mellan Fáróarna, Shetland och moderlandet
Norge — i synnerhet Vestlandet med Bergen.
2.
I uppsatsen »Um fóroyskt mál firr í tíðini og kvat ið
upplísast kann harum av teim gomlu fodnbróvunun«* 2) gór
dr Jakobsen en sammanfattande bedómning av spráket i de
áldre av de dokument, som tryckts i Diplomatarium Færo*
ense. Han karakteriserar spráket i »okkara fodnbróv (em*
bætisbróv)« som »gamalnorskt, stundun við fóroyskun
eginmerkjun. Ottalan av tí fóroyska málinun hevir, sum
vera man, longu tá brotið ikki heilt lítið av frá úttólunu
av teim imsu norsku málfórunun, men hetta kemur ikki
fram í skrift uttan einkulta ferð.« Nár Jakobsen i det fólj*
ande ger exempel pá fáróiska sprákdrag, hámtar han sitt
material huvudsakligen frán Husaviksbreven: »Fóroysk
málmerki eru t. d.: skilgitin (firi eldri: skilgetin) í brævi
av 1404, nr. II 43); samanber »fingid (firi eldri: fengit)«
og »gingin (firi eldri: gengin)« í teim hetlendsku bróvu*
nun;4) i firi e her í fremra stavilsi man hava verið fóroyskt
eisini um ta tíð. I brævi II 4 við orðinun »skilgitin«
stendur tó eitt sindur attari »skilgettin« og »skilgetna«.
deydh, »|3a bleif hon deydh,« í áðurnevnda brævi II 4, er
fóroyskt firi eldri og gamalnorskt »dauð« (nífóroyskt: deyð,
úttalað »dæi«). Longu um ár 1400 fer tá tvíljóðið »au« at
1) J. Jakobsen i Dipl. F. sid. XXXVI.
2) Dipl. F. sid. XXXVII—XLII.
3) Siffran II avser Husaviksbreven, siffran 4 brevets nummer.
4) Av originalbreven ár fyra daterade pá Fároarna och tvá pá Shets
land. Hár avses breven nr. 5 och 6.