Fróðskaparrit - 01.01.1964, Page 12

20
Nágra ord om spráket i Husaviksbreven
vera »oy« edla »ey« (við umljóð, iíumljóð). toa (tóa) =
tvá (tveir), í brævi II 3, er fóroyskt; »tógvir, tógva, tógvar
(eldri: tóir, tóa, tóar)« kemur ofta firi í teim foroysku
kvæðunun. Á sama hátt er »J)rier (J)ri*er)« í brævi II 2
fóroyskt; í níføroyskun er »j)ríir« tríir« vorðið »tríggir«;
í oldn. eitir tað »J)rir«.«
Som felskrivingar pá grund av fáróiska sprákvanor
námner Jakobsen: huast (= kvaðst), hrentadi (= rentaði),
hred (= reð). Alla tre exemplen ár omvánda skrivingar efter
óvergángen hv till kv och bortfall av h framfór r.
Den hittills utfórligaste redogórelsen fór spráket i Husa^
viksbreven har Marius Hægstad lámnat i Anmálan av
»Diplomatarium Færoense I av Jakob Jakobsen*.1) Han
bórjar sin framstálling med att lokalisera spráket: »Trans*
skriftabrevet av 3 juli 1407 med sine 6 vidissar er skrive
paa eit vestnorsk maalfóre; det hev baade islandske, ser>=
norske (ogso svenske ell. danske) og færóyske maalmerke.«
Hægstad redogór dárefter fór vad han anser vara islándska,
sárnorska och fáróiska sprákdrag.
Som islándsk bedómer Hægstad skrivningen Hrossa lands
strond (namn pá en norsk bygd); vidare »æ eller e for æ
(lang ø): dæmt 36:8 forseman 37:1 armædi 37:13 hægenden
42:7 hegendum 39:1 grænt 40:7 (42:1)« . . . »feðr 44:14 asg
for foður tyder paa yvergang ogso av eldre o til e (eller
dat. for akk.);«2) Dock anser Hægstad, att skrivingarna
Hragnilld, hred och hrentadi ár otánkbara hos en islándsk
skrivare;« det er uskynelegt at ein islending skulde skriva
gale hr i alle desse hóve«.
Som sárnorska sprákdrag upptar Hægstad fóljande former:
»allum 38:1 allunghis 37:5 annur 42:3 kannur 39:17 fyr
sagdu 37:11 umfram glitadum, sprangadum og fleire dilike
former; wnda 37:15 (for undan) Siurda 44:3 gen. (for Sig=
•) Arkiv fór nordisk filologi nr. 26, 1910, sid. 219—221.
2) Siffrorna efter belaggen hanvisar till sida och rad i Dipl. F. I
formen hægendin 42:7 har Hægstad tryckfel. Dipl. F. har — i— i sista
stavelsen sásom handskriften.