Fróðskaparrit - 01.01.1964, Síða 60

68
Faroiska sagoberattare
tráffat henne, eftersom han endast var fem ár gammal, nár
hon dog, presenterar henne som »en bekendt afdód æventyr*
fortællerske«. Hennes sagor har han fátt genom en kvinna
i Sórvágur, Lovise Djonesen, som var tio ár, nár Johanne
dog. Man skulle hár kunna gissa, att den ogifta Johanne
hjálpte till i Lovises hem och dárvid beráttade sina sagor
fór barnen.
Lovise Djonesen, som levde mellan 1859 och 1928, var
hela sitt liv boende i Sórvágur. Hon hade inte gátt i skola
och var liksom sin make ikki lesandi. Hon var vanlig hus<
moder och tycks inte ha lámnat nágot sárskilt minne efter
sig vare sig i egenskap av sagoberátterska eller annat. Hon
torde knappast ha varit nágon annanstans án i sin hem»
bygd. De sex sagor, som hon árvde efter Johanne Joens=
datter, áro av váxlande karaktár. Det ár dels en version av
den válkánda sagan om pojken och flickan, som komma
till ett hus av pannkakor, dár pojken sáttes pá gódning av
trollkáringen (J. J. nr 10)1) och dels nágra av skámtsagoí
karaktár: den stjálande grytan, den dumme sonen, som gór
fel allt vad han gór, den avslójade álskaren och den lurade
fórfóraren samt nágra motiv om den lurade játten (J. J. nrr
7, 24, 28 a, 30 b, 71 b).
Den som lámnat de utan jámfórelse flesta sagorna till
dr Jakobsen ár Johan Henrik Matras frán Viðareiði pá
Viðoy. Han var son till en kungsbonde í Follendi och
fóddes ár 1823. Vid 35 árs álder kom han genom gifters
mál med Malene Elisabeth Joensdatter att flytta til Kirkja
pá Fugloy, dár han bodde resten av sitt liv. Han dog ár
1901. Dr Jakobsen lokaliserar hans sagor till Fugloy, men
frágan ár om han inte fórde dem med sig frán hembygden
pá Viðoy. Det finns flera sláktningar till honom pá Viðoy,
som áro kánda fór sina rika traditioner.
Johan Henrik Matras fick liksom de flesta vid denna tid
en bristfállig skolgáng — om han óver huvud taget gick i
*) J. J. jámte nr hánvisar till respektive sagas nummer i avdelning II,
Æventyr, i Jakob Jakobsen, Færoske Folkesagn og Æventyr.