Fróðskaparrit - 01.01.1994, Síða 80

92
FÍPAN FAGRA OCH DRÓSIN Á GIRTLANDI
som i nágra nyislándska folksagor. Dess-
utom foreligger motivet i en rad irlándska
och skotsk-gáliska hjáltesagor och under-
sagor. Három har en hel del skrivits, varav
den viktigaste omnámns hos Einar Olafur
Sveinsson (1975: 65-83) och Rosemary
Power (1987: 69-89).
I sin fullt utvecklade formelmássiga ge-
stalt ár forbannelse- och motfðrbannelse-
motivet verkligt vanligt blott i irisk och
skotsk-gálisk tradition. Ett antal belágg
moter emellertid, sásom nyss antytts, áven
i medeltida islándsk litteratur, frámst fom-
aldarsagor och andra liknande romanser,
samt i ett antal i nyare tid upptecknade is-
lándska folksagor. Frán Fároama synes
motivet vara belagt blott och bart i Drósin
á Girtlandi, och pá andra omráden i Norden
ár det veterligen helt okánt. En sádan ut-
bredning talar fðr att vi har att gðra med lán
frán iriskt eller skotskt omráde, och till den-
na uppfattning har de flesta som kommit in
pá frágan anslutit sig. Vad betráffar tid-
punkten fðr lánet, talar átskilligt fðr att det
skett fðre 1200-talet, och snarast redan un-
der landnamstiden, alltsá 800-talets slut
och bðrjan av 900-talet (Sveinsson, 1975:
75-83 och Power, 1987: 70).
Det nyare traditionsmaterialet, frán
1800-talets slut och 1900-talets fðrra hálft,
rðrande fðrbannelse- och motfðrbannelse-
formlema flyter rikt i Skottland, och kan
vad Irland betráffar nástan betecknas som
ðverrikt. Exemplen ingár ocksá i mánga
olika typer av hjáltesagor och undersagor.
Trots den hðgst aktningsvárda bðrjan som
gjorts av Rosemary Power, ár det ánnu blott
en mindre del av det i tryck tillgángliga ma-
terialet som blivit granskat, och de sákerli-
gen mánga hundra belágg som fðreligger i
manuskript, huvudsakligen i arkivet i De-
partment of Irish Folklore i Dublin, har
ánnu ingen systematiskt bearbetat. Hártill
kommer, att det inte heller ánnu ár full-
stándigt omójligt att samla in nytt relevant
material ute i fáltet - i varje fall pá Irland -
ehum traditioner av denna art givetvis i
vára dagar ár stadda pá utdðende. En sádan
insamling kan emellertid vara av stort
várde, báde pá grund av nya innehállsmás-
siga detaljer som den kan fumera oss med
och pá gmnd av de unika inblickar i perfor-
manssitutionema, som den kan skánka.
Sjálv har jag ett par gánger befunnit mig
i den lyckliga situationen att fá vara med
om att samla beráttelser som innehállit fðr-
bannelse- och motfðrbannelseformlema.
Sálunda gjorde jag den 9 juli 1966 en
bandinspelning frán Mícheál Ó Gaoithín,
Dunquin, Co. Kerry, en ypperlig beráttare,
son till Peig Sayers, som allmánt betraktas
som en av Irlands allra frámsta sagofórtál-
jerskor. Mícheál Ó Gaoithín beráttade fðr
mig hur den frán mánga sagor frejdade
hjálten Fionn mac Cumhaill spelade kort
med en háxa. Fðrst vann háxan tre gánger i
rad, men sedan vánde sig lyckan, och Fionn
vann tre gánger i rad. Dárpá utspann sig en
konversation mellan kontrahenterna, som i
en smula fri svensk átergivning ter sig som
fðljer:
’Sá dár ja, háxa,’ sa Fionn, ‘det var du som vann
forst, och eftersom du gjorde det,’ sa han, ‘m& det bli
du som fáller din dom forst.’
‘Sá má det bli,’ sa hon. ‘Den kommer du allt att fá
hora fort nog, Fionn!’ sa hon. ‘Jag álágger dig som
dom och tung magisk forpliktelse, Fionn mac
Cumhaill, att inte áta tvá gánger vid samma bord
eller dricka tvá gánger ur samma kopp, forrán du fort