Fróðskaparrit - 01.01.1994, Qupperneq 75

FÍPAN FAGRA OCH DRÓSIN Á GIRTLANDI
87
lovar att komma tillbaka pá ett skepp for att hámta
henne. Plotsligt bláser det upp en storm. Fípan
forsóker ta sig hem, men finner att hon inte kan rora
sig utan ár fástad vid marken. Ett skepp med en játte
ombord anlánder. látten visar Fípan hur hon kan
komma loss, varpá han for bort henne till sin hála,
dár han binder henne vid háret i en takbjálke. Sedan
ger han sig ut pá jakt. Under tiden befriar játtens mor
Fípan och lár henne hur man skall trolla fram ett
berg, vatten och eld. Sedan flyr Fípan. Nár játten
kommer hem och finner att Fípan gett sig av, slár
han brutalt ihjál sin mor, eftersom hon hjálpt henne
fly. Dárpá upptar han forfóljandet. Fípan fórdrójer
játten genom att trolla fram berg, vatten och eld. Till
sist dðr játten under sitt fruktlósa fórsok att gnaga
sig genom berget. Fípan kommer sá fðrkládd till
Eirikurs borg och uppger sig heta Nævrikosti.
Eirikur kánner dock igen henne. Det blir bróllop och
Fípan och Eirikur lever sedan lyckliga i alla sina da-
gar. (Se appendix I).
Som Ronald Grambo insett - och som ock-
sá framgár av Asa Nymans oversikt ðver
fároisk folksagotradition (Nyman, 1984:
292-336) - forefinns markanta berorings-
punkter mellan Fípan fagra och folksagor
inom den kategori som brukar benámnas
undersagor. Man ár sákert beráttigad att -
sásom báde Grambo och Nyman gjort - be-
trakta Fípan fagra som en versifierad vari-
ant av en beráttelse, som innehállit det mo-
tiv som brukar benámnas Den magiska
flykten. Mera speciellt har vi nog att skaffa
med den saga som i Antti Aames och Stith
Thompsons katalog The Types of the Folk-
tale (1961) bár numret 313, The Girl as
Helper in the Hero ’s Flight.
Typen 313 finns ocksá eljest represente-
rad i fároisk sagotradition (Nyman, 1984:
325, under 313A/313C). I dessa fall har vi
emellertid av allt att doma att gora med
senare, troligen frán Danmark, importerad
tradition. Att sá forháller sig betráffande
den variant som i Jakob Jakobsens Fcerøske
Folkesagn og Æventyr bár numret 60 og
titeln Kongasonurin, ið tikin varð av sjó-
trødlakonginun har pápekats av Reidar Th.
Christiansen. (1959: 95). Danskt ursprung
synes mig emellertid ocksá antagligt for
nummer 61, Agnas á deildini, i samma
samling, som dels inneháller en kámreplik
pá danska, dels har flykten i den i Danmark
vanligare formen, den s.k. forvandlingsflyk-
ten. Reidar Christiansens redogorelse for
denna variant ár missvisande. Den inne-
háller inte, som man leds til att tro av hans
ord, det for islándsk tradition typiska mo-
tivet att en man ger sig ut for att soka efter
en forsvunnen ko. Beráttelsen i Fípanfagra
dáremot uppvisar en rad álderdomlig drag
som pekar hán mot ett vástnordiskt tradi-
tionsskikt.
Det ár sákert heller ingen tillfállighet att
den magiska flykten i Fípan fagra har for-
men av s.k. hinderflykt - i vilken foremál
som kastas ut forvandlas till olika hinder
som fordrojer forfðljaren - eftersom hin-
derflykten i Norden ár mera frekvent i
váster án i óster. Att den ocksá har gamla
anor pá nordisk botten omvittnas genom
dess fðrekomst (cirka 1200) hos Saxo
Grammaticus (Holder, 1886:165; Olrik
Ræder, 1931: 138), vars kállor nog hár som
ofta eljest har varit islándska. (Herrmann,
1922:1-22). Det ár ocksá denna flyktform
som tráder oss till mðtes i en álderdomlig
grupp av islándska folksagor om kon
Búkolla, vilken av Einar Olafur Sveinsson
ásatts signum 313* (Sveinsson, 1929:15).
Nár jag bórjade syna denna grupp av
sagor nármare i sðmmama, tyckte jag mig i
den kunna spára flera drag som vittnar om