Læknablaðið : fylgirit - 01.07.1978, Blaðsíða 84

Utgifterna fdr svensk forskning inom
reumatologi kan uppskattas till drygt 4
miljoner kronor (ref 6). Utgifterna för
forskning ar alltsá blygsamma, 50 öre per
invánare och ár till der forskningsproblem
inom den grupp som inneháller de största
fysiska folksjukdomarna. Inom det svenska
medicinska forskningsrádet arbetar en
grupp med detta problem. Gruppen kom-
mer att lágga fram ett förslag om en
kraftig förstarkning av den reumatologiska
forskningens olika grenar.
Kostnaderna pá lákemedelssidan ár
svárare att berákna. Man fár anvánda
uppskattningar baserade pá andra material,
konsumtionen av analgetika t ex.
Kostnaderna för öppen várd inkluderar
för Sverige endast en uppskattning för
reumatoid artrit och inkluderar inte övriga
reumatiska sjukdomar. Den reella siffran
máste har alltsá vara vásentligt högre oeh
troligen nárma sig, kanske t o m över-
skrida den amerikanska. Relationen
mellan kostnaderna i de olika landerna
pekar pá stora skillnader. Kostnaderna
för kiropraktik ár okánda i Sverige, áven
om denna del av den icke officiella
sjukvárden inte ár liten. Markant ár de
stora stora kostnaderna för sádan verk-
samhet i USA.
Kostnaderna för sjukhusvárd i Sverige
har uppskattats enligt gángse normer
enbart för reumatoid artrit och kommer
ocksá áven hár att innebára en kraftig
underskattning om det hela reumatologiska
sjukdomspanoramat skall inkluderas. Man
máste sannolikt i vidare arbete med denna
problematik göra analyser för deiomráden,
som sedan fár sammanvágas.
Rehabiliterings- och hjálpmedelskostnaderna
ár mycket svára att uppskatta, men ár
troligen en liten post i denna kalkyl. För
att fá jámförelser vill jag pápeka att
reklamkostnaderna för alla lakemedel i
USA belöper sig till 34 kronor per
invánare. Kostnaderna för hela den
svenska kaffeimporten 1975 belöpte sig
till 62:25 kronor per svensk.
Sammanfattningsvis kommer alltsá várd-
och forskningsdelen att dra klart lágre
kostnader án de uppgifter som produktions-
bortfall och olika former av sjukforsákring
innebár.
Arbete págár nu att förbáttra och för-
djupa denna skiss till en samhállsekonomisk
analys av de reumatiska sjukdomarnas be-
tydelse. Hár ár t ex inte inkluderat de
ekonomiska vinster som behandling
eventuellt medför i och med att reumatiker
kan áterkomma till produktionen, inte
behöver vara sjukskrivna eller intagia pá
sjukhus, inte heller pensioneras eller
dvlikt. De samhallsekonomiska kalkylernas
bárighet blir starkt beroende av de
medicinska förutsáttningarna. Vi stár nu
i den situationen att, som Robert Maxwell,
ekonom i USA, ságer i "The Health Care
Cost Explosion - Which Way Now":
"Medical man-power is increasing in most
og our countries through expansion of
universities. What that will do for health
care is an open question" (ref 7). Effekten
av vár sjukvárdsapparat, sávál det positiva
som det negativa, börjar alltmer sáttas i
frága (ref 8). Redan fórdelningen av de
begránsade sjukvárdsresurserna ár inte
alls sá rationellt som man skulle tro.
I Stockholmsomrádet med 1.5 milljoner
invánare har vi funnit stora olikheter i
fordelningen av sjukhusvárden fór reumatoid
artrit i olika delar av Stockholm (ref 9,
10).
Man förs vid arbeted med samhálls-
ekonomiska kalkyler obevekligt in pá
resonemang om effekten och várdet av
behandling. Dar ár vár kunskap om
effekten pá samhállet och samhállets
funktion násta obefintliga i motsats till
várt kunnande om effekterna pá mindre
material i kontrollerade studier. Den
nuvarande situationen ár ju den, att varje
klinik eller enhet som arbetar med
reumatiska sjukdomar var för sig báde
kan göra en god insats och dessutom kan
effektivisera sitt arbete, men att summan
av dessa anstrangningar inte behöver leda
till nágon generell förbattring av
befolkningens halsa. Denna paradox ár
lika plágsam som reell, men kan leda tiU
en omprövning av inriktningen och vá'rdet
av vára insatser för reumatikerna.
Referenser:
1. Socialmedicinsk tidskrifts temanummer
om reumatologi. Nr 3, 1977.
2. Allander, E. König, U. Reumatismen
och samhállet. Akutellt kállmaterial.
April 1977, socialmediciniska
institutionen, Huddinge sjukhus. Stencil.
82