Fjölnir - 01.01.1844, Qupperneq 82
82
se 11 í — og cins millíón — ætti heltlur aö rita með
einu elli, af f)ví menn segja ekki: kansetltllí, middlíón.
Fyrst z er við höfð á annað borð, ætti hón líka að
standa í ansa (8529) og brígsl (f. brigzl) af bregða
(sb. orðatiltækin: að bregða manni um eitthvaö, að
brígzla manni uni eitthvað og að bregða manni
brígzlum). Brígzl hefur á vorum dögum, og líka í fornöld
(Nú skaltu fyrst þiggja [)at af guði, at hann
tæki1 þetta brigzli af þér ok gæfi þér gott elði
i skinnbókinni 650 A1 á 4la, og í 14. línu.: En fyrir
þótti2 brigzli ok svívirðing barnleysi í Móíses
lögum, at jþat var vitað, at eigi mundi guðs son
frá þeim manni koma, er barnlauss væri), i aptan
við sig, eins og mörg önnur kynlaus orð; og er það við-
kunnanlegra, einkum í eig. eint., því brígzlis er stórum
liðugra enn brígzls.
Mörg þessi nfbrigði, frá því sem venjulegast er og
viðkunnanlegast og, að vorri hyggju, rjettast í raun og
veru, koma til af of mikilli viðleitni, að færa málið aptur
í það lag, sem þaö hefur verið í fyrir mörgum öldum.
5essi viðlcitni kemur einkum í Ijós á fyrsta þættinum,
svo að þar er jafnvel sagt: þykjumst eg f. þykist eg.
En ef svo er byrjað, hvar á þá að nema staðar? Mun
veröa langt að bíða, áður þetta þykjumst eg breytist í
þykkjumk ek? og þar fram eptir götunum.
Víða i bókinni finnst oss orðfæriö þungt og myrkt,
og sumstaðar hálf-bjagað, t. a. m. mótmælindi (330) f.
mótmæli, fáræniligur (208), áhrifur (alstaðar) f.
áhrif3, grunngánga (553), landsetabóndi (5814);
*) Bókin er varla rituð fyr enn á 14. i)ld, enda grcinir hún
ekki œ frá æ,
s) Mun eiga að vera fyrir því þótti fþ veldur því, að
miskrifazt licfur).
3) ádráttarlaus t (3133) f. afdráttarlaust er sjálfsagt
prentvilla.