Skírnir - 01.09.1995, Page 30
300
ÞRÖSTUR HELGASON
SKÍRNIR
heimspeki. Þar rekur hann meðfram öðru þróun evrópskra bók-
mennta allt frá dögum Forn-Grikkja. Segir Tómas að á miðöld-
um hafi skáld einkum miðað að því að ná fram fullkomnun í ytri
búningi skáldskaparins, svo sem klassísk grísk og rómversk skáld
höfðu gert. Þegar eftir lok miðalda hafi skáld hins vegar farið að
einbeita sér að því að efnið stríddi ekki „mót fegurðarheimtun
hinnar upplýstu skynsemi".41 Telur Tómas að í sátt hins kristi-
lega, vísindalega og þjóðlega anda felist síns „tíma stærstu ágæti
og framfara yfirburðir yfir allar umliðnar aldir“ (s. 121). Þó kem-
ur fleira til: „Má heldur ei ganga fram hjá því hvað verkað hafa
nýjari tíma snilldarbækur; ímyndunarkrafturinn erfrjáls, og hvað
hann framkvæmir getur ekki svo fastliga takmörk setzt að ekki
frá víki“ (s. 122-23, leturbr. mín).
Tómas greinir vissa sögulega þróun í bókmenntunum til auk-
ins frelsis andans; skáldskapurinn var áður bundinn ákveðnum
reglum og lögmálum en er nú afurð frjálsrar ímyndunar. I þess-
um skrifum Tómasar merkjum við augljós teikn nýs tíma; auk
þess sem sjálfsveran eflist, er sagan greinilega komin til skjalanna.
Skynjun Tómasar á samhengi bókmenntanna er allt önnur en
þeirra Páls Vídalíns, Jóns Grunnvíkings og Hálfdanar Einarsson-
ar. Tómas skipar ekki atburðum eða atriðum (höfundum) bók-
menntanna niður samkvæmt ákveðnu flokkunarkerfi (stafrófsröð
eða efnisflokkum) heldur setur hann þá í sögulegt samhengi.
Framrás tímans og þróunin skipta nú meginmáli.
Viðhorf Tómasar til höfundarins eða sjálfsverunnar eru aftur á
móti ekki mjög ólík viðhorfum þeirra Eggerts Ólafssonar og
Magnúsar Stephensens þótt stigsmunur sé þar á. Þeir síðarnefndu
skynjuðu báðir hvernig einstaklingurinn reis smám saman upp úr
samfélaginu, hvernig sjálfsvitund mannsins varð æ sterkari.
Hvorugur þeirra lýsti hins vegar manninum sem miðju heimsins.
Það verða því kaflaskil í hugsunar- og hugmyndasögu Islendinga
um og eftir dauða Magnúsar, eða um miðjan fjórða áratug nítj-
ándu aldar. Þótt Fjölnismenn hafi á ýmsan hátt verið sporgöngu-
41 Tómas Sæmundsson, Ferðabók Tómasar Sxmundssonar, Jakob Benediktsson
bjó undir prentun (Hið íslenzka bókmenntafélag, Reykjavík 1947, s. 118).