Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 60

NATHAN SÖDERBLOM
stállningar i grannlánderna. Hár uppresa sig visserligen vissa
juridiska svárigheter, men de hava icke pá nágot háll ansetts
vara oövervinneliga.
Ivrigt dryftade förslag om en nordisk kyrklig ársskrift eller
en nordisk teologisk tidskrift, eller ett stort i Norden utgivet
religionsvetenskapligt arkiv, öppet áven för den internationella
forskningen, hava ánnu icke fátt sin lösning.
Ett fullstándigt sammantráde i enlighet med den i Náás
skapade organisationen och dár antagna föreskrifter kom till stánd
i somras pá Vesterbygaard pá Sjælland och har konsoliderat den
nordiska kyrkokommittén och dess arbete för framtiden (eller
sá som dess nágot lángrandiga namn lyder: Kommittén för
kyrkligt samarbete i Norden).
Till de tre skandinaviska lánderna hava Island och Finland
tillkommit. De nationella námnderna i den gemensamma sty-
relsen hava utvidgats. Ordförandeposten innehas tvá ár i sánder
av den nationella avdelningens ordförande i vart och ett av
Nordens lánder. Dock hava undantag gjorts för Island, enár dess
avlágsna láge skulle alltför mycket försena nödig korrespondens
och andra former av samarbete under mellantiden mellan mötena.
Áven den estlándska folkkyrkan har bragts pá tal. Förutsátt-
ningen för dess tillhörighet till den Nordiska Kyrkokommittén ár
givetvis, att förhandlingarna sásom hittills kunna försiggá pá de
skandinaviska spráken.
Nármast ár denna sammanslutning uttryck för en religiös
samhörighet, som vinner i rikedom i samma mán som de olika
nordiska kyrkosamfundens starkt utpráglade sárart dári kommer
till sin rátt. Icke ' likformighet, utan enhet i mángfald ár vár
lösen. Och det ár en stándigt förnyad anledning till att vál-
signa slikt samarbete, nár de olika folklynnena, de skapande eller
gestaltande andarna och den historiska utvecklingens olika resul-
tat sammangjutas i en rikare harmoni án den, som varje enskild
folkkyrka kan ástadkomma.
Vad sjálva kyrkotypen angár, skiljer sig den svensk-fin-
lándska vid nármare eftersyn sá tydligt som möjligt frán den
dansk-norska. Hos oss áger kyrkan en sjálvstándig representa-
tion i form av kyrkostámma, kyrkorád o. s. v. ánda upp till
kyrkomötet. Och den ár förenad med de mest demokratiska
prástval, som veterligen finnas inom kristenheten. En annan
54