Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 131
UNDERVISNINGEN I DANSKA OCII NORSKA VID SVENSKA SKOLOR
enligt det nedan meddelade támligen enhálliga fackmannaomdömet
kunna disponera i en skola i övre Sverige, lára in ett danskt uttal,
som blir sá pass hjálpligt, att det kan motivera tidsuppoffringen.
Men för övrigt ár ju sprákformen icke huvudsak, huvudsáken ár, att
vi lára förstá varandra, att vi fá tanken nágot bortvánd frán det
lilla, som skiljer, till det myckna som förenar oss med grannfolk,
som tillhöra samma stam och som leva i mycket under samma
villkor som vi.
Atskilliga vanskligheter möta nog i alla fall. Sá t. ex. máste
man stálla sig denna frága: Om láraren t. ex. sásom skáning
och köpenhamnsresande behárskar danskt uttal vál men alldeles
icke norskt, och om hans lárjungar ha sádan dialekt, att norskan
ligger dem nára och danskan ár alldeles frámmande, hur skall man
dá bete sig?
4-
Angáende de tekniska frágor, som beröras i frágan 4, gá
ásikterna rátt mycket isár. De infödda lárarkrafterna avböjas
bestámt i nágot enstaka svar, t. ex. lektor Brates, men andra
láta förstá, att de i kánslan av egen inkompetens anse undervis-
ning genom skolans egna lárarkrafter blott för en nödfallsutvág.
Flertalet synes dock anse, att huvudmassan av arbetet bör göras
av ordinarie modersmálsláraren, med tacksamt mottagande av
den hjálp, som en infödd assistent kunde lámna. En och annan
anser sig — pá grund av föregáende smártsam erfarenhet? —
böra framhálla, att assistenterna máste ága nödig pedagogisk
kompetens.
Som facit torde nog kunna anges, att om staten eller en-
skilda mecenater ville för nágot lásár anstálla en ambulerande
kraft, sá skulle det nog bli arbete för en sádan.
Med avseende pá sáttet för anvándandet av en eventuell
infödd lárarkraft gá áter ásikterna isár. Ett par svar ange be-
stámd benágenhet för vanlig klassundervisning, men flertalet
lutar nog át »friare former», sárskilt upplásningar och föredrag.
Möjligen fár referenten hár áter infoga nágra ord om egna
erfarenheter och egna meningar. Jag har haft synnerligen god er-
farenhet om resultatet av en briljant upplásning (av prof. Vilhelm
Andersen) och mycket dálig erfarenhet av klassundervisning.
Delvis berodde detta pá att den tillkallade danske láraren icke
í 25