Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 256
ARTHUR MOLIN
sida yrkades i anförda reservationer avslag á förslaget. Socialdemo-
kraterna avstodo enligt överenskommelse med liberalerna frán ándrings-
yrkanden. Efter lángvariga debatter antogs lagförslaget i första kamma -
ren med 78 röster mot 46 och i andra kammaren med 126 röster mot 64.
Lagen om arbetstidens begránsning utfárdades den 17 oktober
1919.
För att giva en förestállning om den tankegáng, som varit avgöran-
de för lagens antagande, meddelas hár nágra brottstycken ur utskotts-
utlátandena vid de báda riksdagarna.
»Under industrialismens tidigare skeden, dá arbetstiden var
omáttligt láng och arbetsförhállandena jámvál i övrigt ofta synner-
ligen otillfredsstállande, hade kravet pá förkortning av arbetstiden
tydligen starka skál för sig frán hygienisk synpunkt. Numera lár
arbetet mera sállan bedrivas under sádana förhállanden, att arbetarnas
hálsotillstánd direkt áventyras genom arbetstidens lángd. Men det
torde á andra sidan icke kunna förnekas, att arbetsförhállandena
i mánga fall áro ágnade att i lángden verka nedsáttande pá arbetarnas
hálsa och livskraft. Erinras má sálunda om den synnerligen vanliga
förekomsten pá de industriella arbetsstállena av hetta, kallt drag,
damm, fuktiga ángor, gaser, öronbedövandc larm m. m., vilka miss-
förhállanden i betydande utstráckning knappast láta sig förekomma
eller undanröja. Dcn jáktande passningen av snabbgáende maskincr
lár kunna medföra allvarliga rubbningar i nervsystemet. Nattarbetet
máste i regel anses onaturligt och osunt. Med hánsyn till hár berörda
omstándigheter ár det förklarligt, att industriarbetarna, áven dár de
ej ádraga sig allvarliga yrkessjukdomar, i stor utstráckning áro utsatta
för att bli brutna till hálsan och i förtid áldras. Visserligen máste man
medgiva, att ogynnsamma levnadsförhállanden och levnadsvanor ej
sállan tordc medverka till arbetarnas nyss berörda öde, men en för-
kortning av arbetstiden synes dock vara ágnad att i avsevárd mán
motverka detsamma.
Nu berörda förhállande utgör emellcrtid, sásom rcdan antytts,
ej den huvudsakliga grunden för det nutida kravet pá arbetstidens
förkortning. Denna grund ár att söka pá det rent sociala omrádet.
Under de senaste decennierna har frágan om lagstadgad reglering av
arbetstidens lángd kommit i ett i viss mán förándrat láge genom ar-
betarnas egen mcdvetna och pá sammanslutningens makt stödda strá-
van efter en báttre och med andra samhállsgruppcr mcra jáinförlig
stállning inom samhállet.
Dá den lánga arbetstiden icke utan fog betraktas sásom det
máhánda mest avgörande hindret för deras utbildningsstrávanden,
deras vilo- och förströelsebehov, deras anstrángningar för att upp-
stiga till en ljusare och mera mánniskovárdig tillvaro, sá ár det natur-
ligt, att undanröjandet av detta hinder kommit att för dem bliva ett
av de frámsta mál, för vars náende de samlats och vilket de icke vilja
246