Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 126
NAT. BECKMAN
»1 Yásterás har i allmánhet lásts nágot av Holberg och H. C.
Andersen, nágot av Björnson (Synnöve Solbakken) och Ibsen (Hær-
mændene), men troligen har aldrig allt detta medhunnits av nágon
avdelning. Lámpliga skolupplagor vore önskvárda.» (S. Landtmanson.)
Hártill far kanske som andra exempel fogas referentens egen
kursuppgift.
Vid Högre reallároverket á Norrmalm lástes under flera ár i
mina klasser följande: I ring I lástes Bernt Lie, Sven Bidevind.
I ring II ett eller annat drama av Holberg (Jeppe paa Bjerget,
Erasmus). I ring IV Per Gynt. Dessutom smárre dikter nágon
gáng, varjámte enstaka stycken ur Vedel, Svensk Romantik, an-
vándes vid undervisningen i svensk litteraturhistoria. Lásspráket
norskt, áven dá det gállde Holberg och Vedel. Det mesta före-
lástes av láraren, mindre partier av lárjungar, »medan jag vilar
mig». Kontroll genom enstaka frágor i detalj, helhetsuppfatt-
ningen genom uppsatsámnen. Det senare resulterade áret efter
min avgáng i ett flertal höga betyg i studentexamen, dá ámnet
»Ett drama av Ibsen» behandlades.
Tid för en sá pass bred kurs bereddes genom ganska hán-
synslösa uteslutningar inom den áldre litteraturhistorien. Három
har jag lámnat upplysningar i mitt arbete »Modersmálsundervis-
ning», s. 79 ff. Jag kan ju gárna instámma med dem, som önska
modersmálet en rikligare tid, men dá vi alla kráva sádan var för
sitt ámne, sá blir det ju den gamla klagan: »Men Maja du, Maja
du, var ska vi ta’t?», och dá kánner man sig uppfordrad att söka
utvágar att inom befintliga resurser göra det básta möjliga. Stál-
ler man kraven riktigt höga, sá vill ju gárna »varje tánkbart tim-
tal» visa sig otillráckligt. Om man pá mina lárjungar lagt nágot
sá nár stránga sprákliga eller filologiska mátt, sá skulle alla de
ovan átergivna fula adjektiven visa sig befogade, och dock anser
jag mig ha pá mitt samvete átskilliga timmar, som anvánts av-
sevárt sámre.1
Frán Nyköpings flickskola har jag erhállit följande kurs:
»1 de tvá högsta klasserna lases en av Björnsons Fortællinger, ett
av Ibsens skádespel samt en av Holbergs Comedier.»
För seminarierna har jag fátt en mycket imponerande kurs
frán lektor Anna Linder, Kalmar. Vid dess granskning bör man
ha i minnet, att lektor Linder stállt sig mycket avvisande till
1 Jfr prof. Wulífs ovan citerade uttalande.
120