Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 83
ETT MINNE FRÁN STRIDSAREN
xAja, de flesta av dem.
:íOch de ha gátt igenom Askov?
:De flesta av dem», upprepade han.
:,Alla de dár stora mánniskorna, som komma hitákande om
mornarna. de áro dá senderjyder?»
:De flesta av dem áro folk frán andra sidan gránsen», be-
kraftade han.
Det var visst den allra sista mötesdagen. En tidnings-
redaktör frán Flensborg steg dá upp i katedern och talade om
Sonderjylland.
Han började med att sága, att dá man tánkte pá det tyska
kejsarrikets makt och storhet, dess rikedom pá folk och pen-
ningar, dess utmárkta órganisation, dess plikttrogna ámbetsmanna-
kár, för att nu inte alls námna dess militára styrka, sá föreföll
det omöjligt, att en liten folkgrupp i ett avlágset hörn av landet
kunde göra motstánd mot riksviljan och till trots för alla hinder
söka bevara sitt sprák och sin nationalitet.
Jag máste erkánna för mig sjálv, dár jag satt och lyssnade,
ntt jag för min del hade varit av den tanken. Jag hade inte
alls trott, att det gavs nágot motstánd. Jag trodde, att det fanns
sorg, lidelsefullhet, hat, smártsam lángtan, men inte nágon kamp.
Man strider endast, dár man har nágot att hoppas, men hár
fanns ju intet hopp.
Men talaren försákrade, att sá omöjligt, som det kunde synas
vara att hálla danskheten vid liv nere i Sonderjylland, sá gjordes
det likafullt. Det lág en slags hjálp redan dári, att Tyskland
var sá stort och Sonderjylland sá litet. Det var inte sá látt
för det stora landet med dess mángfaldiga intressen, att följa
med vad som skedde i en liten trakt vid gránsen med bara
hundrafemtiotusen invánare.
Dárpá gav han sig till att skildra uppkomsten av hans egen
tidning. Den kom ut till en början sá liten och oansenlig, den
föreföll sá ofarlig, att den lilla lágan inte genast blev uttrampad
av den stora foten. Sedan, dá den váxte sig större, hade man
gárna velat kváva den, men dá hade den blivit till ett sádant
behov för befolkningen, att man hellre lát den fortsátta, fast
man aldrig underlát att hálla ett öga pá den.
Men vad en dansk tidning kan göra för att hálla samman
77