Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 260
ARTHUR MOLIN
allmánhet, varav arbetsgivare utan sárskilt tillstánd f&r begagna sig,
satta vid 25 timmar för kalendermánad och 150 timmar för kalenderár.
Dárutöver fár, likaledes utan sárskilt tillstánd, enstaka arbetare an-
vándas till nödvándiga förberedelse- eller avslutningsarbeten under
högst 10 timmar per kalenderm&nad. Skulle en arbetsgivare finna sig
behöva ytterligare övertidsarbete, kan han begára tillstánd dártill
hos socialstyrelsen, som ár beráttigad att medgiva s&dant för högst
10 timmar per lcalenderm&nad och 75 timmar per kalenderár.
I vissa fall bereder lagen — oavsett övertidsarbetet — möjlighet
till eftergifter. S&lunda áger arbetsrádet — en nyuppráttad myndig-
het, för vilken i det följande skall nármare redogöras — att betráffande
arbete, som fortgár allenast under kortare tid eller medför synnerligen
ringa anstrángning eller tillgodoser ándamál av synnerligen stort all-
mánt intresse, medgiva undantag frán de förut omnámnda begráns-
ningarna av arbetstiden för dag eller vecka. Sádan befogenhet har
arbetsrádet jámvál i frága om arbete, som bedrives med tre skiftlag
och oundgángligen m&ste fortgá áven under sön- och helgdagar —
detta i ándam&l att kunna bespara företagen ett fjárde skiftlag eller
reservfolk för arbetet á söndagarna. Slutligen ár arbetsrádet bemyn-
digat att i avseende á arbete, för vilket arbetstiden i vásentlig mán ár
beroende av árstiden eller váderleken eller eljest ár av váxlande lángd,
lámna det medgivande, att arbetstiden endast genomsnittligt, ráknat
för högst fyra veckor, behöver begránsas till 48 timmar per vecka.
Utöver nu omnámnda möjiigheter till eftergift har lagstiftarcn
funnit pákallat att hálla öppen en generell möjlighet till undantag,
men f&r densamma endast komma till anvándning i synnerligen trán-
gande fall eller, sásom lagen uttrycker det, dá lagens tillámpning skulle
»medföra sádana svárigheter för visst arbete eller företag, att dess
fortsatta bedrivande dárigenom áventyras». Till ökad sákerhet mot
missbruk av denna undantagsbestámmelse har dess tillámpning gjorts
beroende pá beslut av regeringen, som först i fr&gan skall inhámta
arbetsrádets yttrande.
Arbetsrádet, som uppráttats vásentligen för att tillförsákra ifrága-
varande lag en riktig och i viss mán áven smidig tillámpning, har i
frámsta rummet att avgöra, huruvida visst arbete ár att hánföra till
sádant, vará lagen áger tillámpning, samt huruvida viss arbetstagare
enligt lagen ár att rákna sásom arbetare, d. v. s. skall vara underkastad
lagen. Vidare har rádet, s&som i huvudsak rcdan berörts, i en del fall
att pröva .frágor om eftergift frán lagen. Slutligen har lagstiftaren
ansett sig böra utnyttja rádcts speciella sakkunskap betráffande lagen
genom ett álággande för rádet att pá begáran avgiva utlátanden i
frágor rörande lagens tillámpning i andra avseenden án hár berörts.
Arbetsrádet bestár av sju ledamöter, utsedda av konungen för
en tid av tvá ár. Av ledamöterna skola tre utses bland personer, som
ej kunna anses företráda arbetsgivar- eller arbetarintressen, tvá bland
personer, föreslagna av sádana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
250