Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 80
SELMA LAGERLÖF
ningar hade t'olket vunnits för kristendomen, sá att de döptas
antal nu kunde ráknas i tiotusental.
En annan av de föredragshállande ville inte berátta om vad
som redan var gjort genom danska máns viljestyrka och dug-
lighet, utan han var kommen till Askov för att lágga de dár
församlade pá hjártat, att frán Esbjerg ánda upp till Skagens
udde, det vill sága utefter hela Jyllands vástkust inte fanns nágon
sáker hamn. Han beskrev för oss denna farofyllda sandstrand,
járnkusten, som de resande kalla den. Dár funnos ráddnings-
stationer i mángd med utsökt báde manskap och materiel, men
med dessa kunde man inte förekomma de mángfaldiga skepps-
brotten. Vad som behövdes var en hamn, dár stormdrivna far-
tyg kunde finna en tiilflykt, i stáflet för att som nu vrákas frán
sandrev till sandrev upp mot stranden. En hamn behövdes för
frámmande seglare, men ocksá för den egna befolkningen, hela
fiskarflottor fingo nu gá till spillo, om de överraskades av storm
ute pá havet.
Den mannen talade med sáregen styrka och lidelsefullhet,
Man kunde frestas tro, att det var hár pá Askovs bögskola.
som det skulle avgöras om hamnen skulle komma till stánd.
Och sá, som det förhöll sig med honom, sá var det med andra.
De kommo inte hit bara för att hálla ett föredrag. De kommo
till detta enkla höstmöte pá Askov sásom till en riksdag, dár
man hade rátt och makt att besluta om sádant, varpá rikets ve
och vál berodde.
Redan andra dagen hade fru Schroder kommit upp frán sin
sjukdom och jag blev stundom inbjuden till andra sidan av huset.
Dárinne fanns ett gott och vánligt danskt hem, dár gjordes mu-
sik, dár arbetades med stickning och sömnad, dár funnos blom-
mor och stoppade stolar, dár kunde man liksom vila ut frán
alla de pátrángande intrycken. Men ingen má tro, att folkhög-
skolans husfru var frámmande för nágot av det, som skedde pá
andra sidan. Det var inte nog med att hon skötte hela det
ofantliga hushállet med största heder, hon tog del i all mannens
strávan, och av dem, som kánde henne, hörde jag henne námnas
med en aktning, som vál gick upp mot den, som de ágnade
Askovs förestándare.
I lugnet dárinne i váningen beráttade man mig om alla de
framstáende mán och kvinnor med Björnson i spetsen som den
74