Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 293
SVENSK POI.ITIK 1919
ledda av 1918 árs vattenráttslagstiítning. Pá stats- och kommunal-
förvaltningens omráde má námnas: beslut om de báda försvarsdeparte-
mentens sammanslagning, om civildepartementets uppdelning i ett
social- och ett kommunikationsdepartement samt om inráttande av ett
handelsdepartement (dessa förándringar tráda i kraft sommaren 1920),
en genomgripande omorganisation av utrikesdepartementet, inrát-
tande av en gemensam överstyrelse för skolvásendet (skolöverstyrelsen),
införandet av en »nöjesskatt» (vid konserter, teatrar, biografer o.s.v.),
varav inkomsten tillfaller kommunerna, samt av en rad lagar om kom-
munal och ecklesiastik indelning, (bil. VIII). I vissa av dessa frágor
intogo visserligen kamrarna motsatta stándpunkter; sá t. ex. ville
Första kammaren ej medgiva kostnadsfri ráttegáng utan en före-
gángen prövning (s. k. förprövning). Men denna och andra menings-
skiljaktigheter löstes genom sammanjámkning av kamrarnas beslut.
Nykterhetsfrágan — förut en dominerande frága i svenskt politiskt
liv — har, efter genomförandet av 1917 árs lagstiftning pá omrádet
(enligt vilken sávál vin och öl som bránnvin lagts under försáljnings-
kontroll) och under intrycket av den starka inskránkning i sprit-
konsumtionen, som kristidens knapphet íramtvingat, státt mera i
bakgrunden och medförde vid 1919 árs riksdag liksom övriga förut
námnda frágor inga starkare brytningar. Yrkandena pá totalförbud
fingo vila; det frán nykterhetsháll förut ivrigt förfáktade önskemálet
om »lokalt veto» (kommunala folkomröstningar efter huvudtal an-
gáende sprithandelsráttigheter) har efter införandet av lika röstrátt
förlorat det mesta av sin betydelse. Frágor av mera sekundár art
stodo dárför i förgrunden: genomförandet av »pilsnerlagen» (om för-
sáljning av de s. k. mellanstarka maltdryckerna, vilka ej innefattades
i 1917 árs lagstiftning) samt skárpt lagstiftning mot olaga tillverkning
av bránnvin (»hembránningen», som till följd av kristidens restrik-
tioner hastigt tilltog).
I tvá frágor av betydande ráckvidd framtrádde emellertid olös-
liga motsáttningar mellan kamrarna.
1914 árs hárordning, som genomförts under várldshándelsernas
tryck av den Hammarskjöldska regeringen, och vars mest fram-
trádande drag var várnpliktsövningarnas förlángning (vid infanteriet
till sammanlagt 355 dagar), hade under várldskriget förblivit orubbad.
Omedelbart efter vapenstillestándet (nov.X9i8) tog emellertid regeringen
under övervágande möjligheterna för provisoriska láttnader i försvars-
bördorna och tillsatte för detta ándamál en parlamentari.sk kommision
med liberalernas ledare i Första kammaren hr S. H. Kvarnzelius som
ordförande. För riksdagen framlades förslag om vissa inskránkningar i
várnpliktsövningarna för ársklasserna 1916—19, av vilka den viktigaste
var att övningstiden för sistnámnda klass vid infanteriet skulle för-
kortas med 130 dagar. Första kammaren accepterade förslagen i
vissa delar, men avslog bl. a. nedsáttningen för den yngsta ársklassen.
Kamrarna stannade sálunda i olika meningar och frágan förföll.
Samma öde rönte regeringens förslag betráffande áttatimmars-
283