Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 258

ARTHUR MOLIN
Den första och tillika mest betydelsefulla frága, som möter vid
försök till undersökning av de ekonomiska verkningarna av reformen
ár den, i vad mán arbetstidens förkortning skulle medföra minskning
av produktionen. Denna minskning behöver námligen ej vara propor-
tionell mot arbetstidens förkortning, utan torde förlusten i tid i större
eller mindre mán kompenseras genom ökning i arbetsintensiteten.
Berörda förhállande ár emellertid tydligtvis beroende av mánga till
verkan támligen oberákneliga faktorer, sásom skilda sysselsáttningars
olika beskaffenhet, arbetsförhállandena, avlöningssáttet, graden av
förutvarande forcering m. m.
Inom sádana tillverkningsgrenar, dár produktionen vásentligen
ár beroende av maskinella arbetsmetoder eller kemiska processer, lár
nágon mer betydande ökning av arbetsintensiteten ej kunna förvántas.
Med hánsyn till den redan mycket stora och alltjámt váxande anvánd-
ningen av dylika tekniska hjálpmedel, torde nyssberörda förhállanden
i avseende á arbetsintensiteten redan gálla stora verksamhetsomráden
och komma att gálla allt större. Á andra sidan má emellertid framhállas,
att arbetarnas personliga insats i produktionen — i viss mán jámvál
i nu antydda tillverkningsgrenar — alltjámt nog kommer att hava stor
betydelse samt att vid en förkortad arbetstid ej blott en koncentration
av arbetsförmágan bör kunna ága rum utan áven den ökade ledigheten
kunna medföra en viss förbáttring av densamma, vilket i sin ordning
áter borde medverka till förhöjning av arbetsintensiteten.
Utskottet har förut framhállit, att ifrágavarande reform under
nuvarande förhállanden máste anses pákallad av sá starka skál att
den sávitt möjligt máste genomföras. Onekligen kunna vissa olágen-
heter befaras av reformens genomförande — de mest betydande hava
hár ovan nágot skárskádats — men utskottet kan ej tillmáta dem sá stor
betydelse, att de böra fá utgöra ett avgörande hinder för reformen.
Dáremot torde de sátillvida pákalla beaktande, att de lára fá anses
ádagalágga nödvándigheten av att i vissa fall genom modifierande
bestámmelser göra det möjligt att förekomma oskáliga eller skadliga
verkningar av lagen.»
Lagen om arbetstidens begránsning ár icke inskránkt till att avse
vissa angivna slag av verksamhet utan omfattar varje rörelse eller
arbetsföretag, vari i regel flera án fyra arbetare anvándas till arbete
för arbetsgivares rákning. I frága om rörelse, som bedrives i stad,
köping eller municipalsamhálle med en mantalsskriven folkmángd,
överstigande 1,500 personer, skall lagen dessutom ága tillámpning,
áven om arbetarnas antal iclce överstiger fyra. Frán dessa grundlág-
gande bestámmelser rörande lagens tillámplighet áro dock gjorda át-
skilliga undantag för vissa slag av verksamhet, vilka ansetts icke
kunna skáligen inbegripas under arbetarskyddslagstiftningen över
huvud taget eller betráffande vilka hár ifrágavarande reglering av
arbetstiden anses praktiskt ogenomförbar eller ock obehövlig med hán-
248