Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 291
SVENSK POLITIK 1919
(se bil. 1). Dá nu Första kammaren váljes av vissa kommunala
korporationer, námligen landstingen (i regel ett i varje lán) och stads-
fullmáktige i vissa större stáder, blev denna skala av politisk be-
tydelse: medan vánsterpartierna (liberaler och socialdemokrater) till-
sammans utgöra en stark majoritet i Andra kammaren (148 röster av
23o), behárskade högern Första kammaren (88 av 150). Genomförandet
av en kommunal röstráttsreform, byggd pá principen lika röstrátt för
alla skattskyldige, stod frámst pá programmet för den vánsterregering,
som, med liberalernas ledare prof. Nils Edén som statsminister och
chef, i okt. 1917 trádde i den Swartzska regeringens stálle. Under
intrycket av de stora omválvningarna i Europa hösten 1918 uppgav
högern sitt motstánd: den lika och allmánna kommunala röstrátten
genomfördes och om vissa i- samband hármed stáende frágor, som, i
sin egenskap av grundlagsfrágor, icke fingo upptagas vid en urtima
riksdag, uppnáddes principiell enighet mellan partierna (dec. 1918,
se bil. 1).
Enligt de nya röstráttsbestámmelserna (allmán och lika röstrátt
för alla mán och kvinnor, som fyllt 23 ár eller, vid landstingsval,
27 4r) förráttades i mars och april nyval till alla kommunala korpo-
rationer i riket: landsting, stadsfullmáktige och kommunalfullmáktige.
Icke minst pá grund av sin betydelse för Första kammarens samman-
sáttning blevo valen föremál för stort intresse och stor uppmárksam-
het. Som vántat var, medförde de stora framgángar för socialdemo-
kraterna pá högerns bekostnad. Avsevárda vinster gjorde ocksá
»vánstersocialisterna» och de tvá bondeorganisationer (bondeförbundet
°ch det nágot till höger om detta stáende jordbrukarnes riksförbund),
som första gángen framtrátt vid 1917 árs andrakammarval och som
nied sin starka opposition mot statsmakternas kristidspolitik i vissa
delar av landet vunnit stor anslutning pá landsbygden. I 2 landsting
(av 25) och i 20 stáder (av 107), dáribland Stockholm, Malmöoch Gávle,
vunno de tvá socialistiska partierna tillsammans absolut majoritet,
I 10 landsting och i 38 stáder blevo socialdemokraterna det starkaste
Partiet; i ytterligare 11 stáder förete socialdemokraterna jámte ett
cher flere andra partier de högsta siffrorna.
Vissheten om förestáende genomgripande förándringar satte sin
Prágel pá 1919 árs lagtima riksdag (10 jan.—2ojuni), den sista vid vilken
Första kammaren mötte i den gestalt, som bestámdes av den graderade
skalan. Partigrupperingen var densamma som förut, men hela den
Politiska situationen var i grund förándrad; partiernas hállning fick
1 flere hánseenden en avvaktande karaktár, och lösningen av den kom-
munala röstráttsfrágan, som sedan flere ár dominerat det politiska
hvet, medförde en pátaglig avspánning i detta. De grundlagsándringar,
varom pa hösten principiell enighet hade uppnátts i sammanhang med
hen kommunala röstráttsreformen, genomfördes utan strid. Till
dessa hörde framför allt den kvinnliga röstrátten (se bil. 1). Áven ett
annat reformkrav pá författningslivets omráde, som jámte röst-