Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 133
UNDERVISNINGEN I DANSKA OCH NORSKA VID SVENSKA SKOLOR
finnas blott tvá exemplar av texten, kanske blott ett. Láraren
och den eventuelle förelásaren i klassen áro de enda, som ha
bok. De övriga höra pá. Den, som inte har försökt, tror, att
detta blir skenbart, men om láraren har en liten smula disciplinár
förmága, sá gár det. Och det blir en betydligt naturligaie upp-
márksamhet av detta. Lárjungen distraheras inte av ortografien,
inte av benágenhet att titta framför. Han har en stark uppford-
ran att höra pá och nödgas, om han vill ha obehöriga ting för
sig, ha nágot, som kan se ut som ett sysslande med den
föreliggande texten. Metoden stáller, det skall genast erkánnas,
betydligt stegrade krav pá upplásningen. Ár denna sömngivande
sá blir resultatet sömn, ánnu sákrare án om böckerna láge pá
pulpeterna. Men om upplásningen ár nágot sá nár medryckande,
sá fár man hár en uppmárksamhet, som ár betydligt mer kon-
centrerad pá huvudsaken. Frán rent spráklig synpunkt blir den
hár berörda övningen en hörövning, en mycket nyttig form av
övning, som válbekant ár.
Som biprodukt fár man tvá ting av stort várde. Láraren ár
fri. Han ár icke bunden vid den litteratur, som finnes intagen
i láseböcker, resp. som inköpts av skolan. Han kan válja den
litteratur, som mest intresserar honom sjálv, eller som han i före-
liggande situation anser bást lámpa sig, endast med den förut-
sáttningen att han kan anskaffa ett eller tvá exemplar — i stállet
för de io, 12 á 15, som den vanliga metoden kráver. Och detta
•nnebár ju en betydlig besparing för resp. skolor. Om tidigare
en lárare ville lása Hærmændene och en Peer Gynt, sá krávde
detta, att skolan det ena áret anskaffade nödigt antal exemplar
av Peer Gynt, det andra av Hærmændene. Och dá átskillig
litteratur kan komma ifrága, sá blir detta i lángden ganska dyrt.
Dessa raders författare har i stor utstráckning anvánt me-
toden med upplásning utan böcker pá pulpeterna, detta áven i
aiodersmálet och dá det gállt författare, vilkas arbeten funnos till-
gángliga i nödigt antal exemplar. För lásningan av norska och
danska ár metoden i högsta grad rekommendabel. Om man háller
fast vid det mál, som av fröken Gustrin (ovan s. 118) formule-
rats: intresse och tilltro, sá ár den förtráfflig.
Mot ett par av de framlagda förslagen till lösning av metod-
fragan torde man nödgas inlágga en gensaga. Det ena ár att
lata saken bli mer eller mindre frivilligt feriearbete. Det synes
127