Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 159
NORDENS KRAFT- OCH BRÁNSLEFRÁGOR
Vad som dáremot för ett antal relativt smá, nára varandra
liggande lánder som de nordiska, samtliga nu mer eller mindre
beroende av utlándsk kol- och oljetillförsel, máste stálla sig myc-
ket naturligt ár samverkan i forskningsarbetet för vinnande av
planmdssig, möjligast oberoende kraft- och bránslehushdllning.
I detta samband má erinras dárom att den svenska riksdagen
ár 1916 i anledning av en motion av Arvid Lindman m.fl. beslöt
láta utreda huru staten lámpligen kunde medverka till varaktigt
befrámjande av en planmássig kraft- och bránslepolitik under
utnyttjande sávitt möjligt av landets egna resurser. Man tánkte
sig dárvid bl. a. inráttande av ett sárskilt organ — ett kraft- och
bránsleinstitut — som under fria former, i samarbete med stats-
myndigheter, náringslivets organisationer, industrier och enskilda,
skulle vetenskapligt och praktiskt bearbeta vad som inom hithörande
omráden vid olika tidpunkter pákallade uppmárksamhet, ingripa
ordnande, kontrollerande och rádgivande, sammanhálla och pub-
licera vad som förekomme i form av uppfinningar, utredningar
och driftresultat i in- och utlandet etc. Efter verkstálld utred-
ning av frágan begár regeringen vid innevarande árs riksdag ett
anslag av 200,000 kronor pr ár, att tills vidare stállas till den
nybildade Ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande i och för
forskningsarbete o. d. inom kraft- och bránsleomrádet. Denna
átgárd ár ágnad att hálsas med den största tillfredsstállelse
sásom ett betydelsefullt steg pá vágen till báttre bránslehus-
hállningf.
I Norge hava under kriget betydande medel avsatts till
forskningsarbete liksom áven i Danmark och Finland förberedande
átgárder i detta syfte vidtagits. Man lár dárvid icke kunna
underláta att ágna synnerlig uppmárksamhet áven át bránslehus-
hállningen, inriktad pá básta möjliga utnyttjande av sávál im-
porterat som inhemskt bránsle. Nágon fullstándig gemensamhet
' detta forskningsarbete synes icke vara att förorda, dártill áro
förutsáttningama i vissa avseenden för skiljaktiga. Mánga spor-
rande impulser kunde ocksá befaras gá förlorade. I frága om
vissa likartade uppgifter av betydande ráckvidd, sásom t. ex.
torvproblemet, tillvaratagande av skogsavfallet, den kommunala
varmedistributionen, synes det dock vara i hög grad förenligt
med god ekonomi och god skandinavism att tvá eller flera av
de nordiska lánderna söka samarbete. — Tanken pá ett gemen-
153