Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 312
NILS HERLITZ
sig íramför allt om frágan, i vilken utstráckning de nordiska lánderna
borde ikláda sig förpliktelser, som eventuellt kunde leda till neutrali-
tetens uppgivande. Frán en del háll framhölls sásom önskvárt, att de
nordiska lánderna inom ett blivande folkförbund kunde át sig utverka
sádana sárráttigheter, att de ej mot sin vilja behövde vare sig sjálva
intráda i militár aktion mot frámmande makt eller för sádant ándamál
lámna genommarsch för andra trupper. Frán andra háll förklarades
áter en dylik stándpunkt ej motsvara den förpliktelse, som álág de nor-
diska lánderna att i sin mán medverka vid skapandet av en internatio-
nell ráttsordning. Alla talare, som upptrádde i debatten, voro emeller-
tid ense om att nágra fá stater svárligen kunde ensamma stálla sig
utanför en sammanslutning, som bitráddes av samtliga stormakter
och flertalet övriga stater i várlden, och i den av mötet antagna reso-
lutionen heter det:
»Det elfte nordiska interparlamentariska delegerademötet hálsar
med gládje den möjlighet, som genom bildandet av ett Folkens för-
bund öppnar sig för att grundlágga en ny mellanfolklig ráttsordning
och ett organiserat samarbete för nationernas gemensamma intressen
pá det sociala, ekonomiska och kulturella omrádet.
Mötet uttalar den förhoppningen, att förbundet genom upprát-
tandet av fasta institutioner för avgörande av mellanfolkliga tvister
och genom en vittgáende inskránkning av militárvásendet, som nár-
maste mál, má förbáttras och utvecklas pá sá sátt att det kan samla alla
stater till tryggandet av en varaktig fred och till frámjandet av mánsk-
lighetens högsta intressen.»
Andra dagen diskuterades frágan om cLet internationella socialpoli-
tiska samarbete, för vilket linjerna uppdragits av fredskonferensen i
april 1919. Diskussionen három inleddes av generaldirektör H. Elm-
quist, Sverige, samt, som talesmán íör arbetsgivare och arbetare, in-
genjör Alex. Foss, Danmark, och stortingsman O. Lian, Norge. Samtliga
inledare underströko betydelsen av det socialpolitiska samarbete,
som redan inletts mellan de tre nordiska lánderna, och i den av mötet
antagna resolutionen uttalas förhoppningen »att detta samarbete, som
fár ökad betydelse genom den nya organisationen för internationell
reglering av arbetsvillkoren, má fortsátta till gagn för Nordens folk,
bland annat genom tillsáttande av sárskilda kommissioner för varje
land, vilka under samverkan kunna frámja detta ándamál». Odels-
tingspresident J. Castberg, som under diskussionen starkt hávdat,
att det nordiska samarbetet máste ske under former och villkor, som
betryggade varje lands frihet och sjálvstándiga utveckling och förc-
byggde varjc misstámning, anmálde att han ej deltagit i beslutet om
resolutionen.
Av de nordiska interparlamentariska gruppernas ársbok har under
áret första árgángen (för ár 1918) genom den danska gruppen utgivits
under redaktion av sekretær A. Lauesgaard. Ársboken inneháller bl. a.
redogörelscr för nordiska interparlamentariska förbundets verksamhet
302