Árbók Landsbókasafns Íslands - Nýr flokkur - 01.01.1991, Page 58

Árbók Landsbókasafns Íslands - Nýr flokkur - 01.01.1991, Page 58
58 STEFÁN KARLSSON Enn ecki er med kropp“inum ad eins huilldar dagin halldandi/ he9lldur eirnin med hiartanu/ huat er þáá skier nær ed 10vier temium vorn eiginnligann vilia og holldsins ngirndir og gefum oss Jnnuirdugliga vndir gudz l2uilia/ suo sem þad vier megum J drottenligri bæn ,3af hiarta ad seigia/ verdi þinn vile suo 14 aa Jordu sem áá himne/ þuiat suo seigir drott15enn fyrir munn Esaie spamans Iviij/ Ef þu 16helld- ur þig fráá þui ad giora 17þinn uilia áá mijnum heilaugum deigi og þáá 18mattu kalla eirn sællig- ann þuottdag et cetera/ 19þad er þáá nær ed vier vndir gefum vorn vilia 20gudz heilaugum vilia/ enn þad er þáá ed vier med 21þolinnmædi lijdum gudz verk og vilia/ þáá 22getum vier og sannarliga þuottdaginn halldit ogj 23þessu hinu sama ad lofa og prijsa gud drott24enn/ þad kallast og ecki þuottdagin ad liallda nær 25ed lijkamin lætur af erfidinu enn hans allur 26hug- ur/ sie þo samt áá þad hneijgdur huernenn 27hann meigi hellst fáá naunginn tælt og vielat og 28gætt sig og tamit J allzkyns losta- semdum/ og sijn 29hid grimmlig- asta hefnt aa sijnum ouinum e(da) þáá "nær ed hiartad brennur J hinne mestri mo| 2vlglann og oþolinmædi og vndir gefur sig ecki gudz 2vilia med hlydne og lijdur ecki helldur hans 3verk þolinmodliga/ og mædir sig miklu framar 4J sijn- um sialfs hugrenningum/ þui huernenn máá 5þess hattar hiarta þuottdagin geta halldit 6e(da) gud aluarliga lofat/ Þar fyrir skulum vier og eirn7enn læra heilagt ad hallda vt af vond- um 8hugrenningum/ enn slijkt er barna korn yfir 9barnligann skilning og vmm allann alldr þáá hof'°um vier ærit nog ad giora svo ad vier fein"gum þetta hid sama lært/ Non solum autem cor- pore agendum Sabbatum est, sed etiam corde, hoc fit, quando nostram propriam uoluntatem, et carnalia desideria re- frenamus, et submit- timus nos reuerenter uoluntati Dei, sic ut in dominica oratione ex corde dicere possimus, Fiat uoluntas tua, sicut in coelo, ita et in terra. Nam sic dicit Dominus per prophetam Esaiam, cap. 58. Si abstinueris facere uoluntatem tuam in die sancto meo, uocaberis54 Sabbatum delicatum et c(etera). id est, quando nostram uoluntatem sub- mittimus sancte uoluntati Dei, quando patienter ferimus uoluntatem et opera Dei, tum uere pos- sumus Sabbatum agere, et Dominum Deum in hoc laudare et celebrare. Nam hoc non est Sab- batismum agere, quando corpus desinit a labore, et interim animus totus in- tentus est, quomodo fal- lat proximum, potiatur omnibus uoluptatibus, ulciscatur se acerbe de in- imicis suis. Aut quando cor æstuat murmuratio- ne et im | 5,patientia, et non obedienter submittit se uoluntati Dei, nec pa- cienter fert opera eius, sed cogitationibus suis se macerat. Nam eius- cemodi cor, quomodo Sabbatum aget, aut Deum serio laudabit? Ideo discamus etiam Sab- batisare a malis cogita- tionibus. Sed hoc est filioli, supra captum puerilem, et per totum uitæ cursum, satis est negocij, ut hoc discamus. Man sol aber nicht al- lein mit dem leib feiren, sonder auch mit dem herzen. Das geschicht, wann wir unsern aigen willen und alle böse be- gird hinlegen und lassen uns Gottis willen wol ge- fallen, also, das wir von ganzen herzen mögen sprechen: Dein wil ge- schech als im himel auch auf erden! Dann also spricht Gott der Herr durch den propheten Je- saia (Esa. 58 [13]): Wann du nicht tust, was dir ge- felt, so wirds ein lustiger sabbat heissen, den Herrn zu preisen. Das ist: wann wir unsern aigen willen lassen farn, und uns Got- tis willen und alle seine werk lassen wolgefallen, so können wir recht feirn und Got den Herrn lo- ben und preisen damit. Dann das ist| 2l6bnicht fein gefeiert, wann der leib ruhet, und das herz dieweil tichtet, wie es die leut betriegen, allerlei wollust uberkommen und sich an sein feinden re- chen wöl, oder wann das herz sonst unwillig ist und lest im nichts gefal- len, wie es Got macht, sonder mainet, es wöls besser machen. Nun kan je ein solch herz nicht feirn noch Got ernstlich loben und preisen. Dar- umb sollen wir lernen, auch von bösen gedan- ken feirn. Aber das ist euch kindlein noch zu hoch, und wir haben un- ser leben lang genug dar- an zu lernen. 54 = ’vocaveris’; þannig Vulgata (Is. 58,13).
Page 1
Page 2
Page 3
Page 4
Page 5
Page 6
Page 7
Page 8
Page 9
Page 10
Page 11
Page 12
Page 13
Page 14
Page 15
Page 16
Page 17
Page 18
Page 19
Page 20
Page 21
Page 22
Page 23
Page 24
Page 25
Page 26
Page 27
Page 28
Page 29
Page 30
Page 31
Page 32
Page 33
Page 34
Page 35
Page 36
Page 37
Page 38
Page 39
Page 40
Page 41
Page 42
Page 43
Page 44
Page 45
Page 46
Page 47
Page 48
Page 49
Page 50
Page 51
Page 52
Page 53
Page 54
Page 55
Page 56
Page 57
Page 58
Page 59
Page 60
Page 61
Page 62
Page 63
Page 64
Page 65
Page 66
Page 67
Page 68
Page 69
Page 70
Page 71
Page 72
Page 73
Page 74
Page 75
Page 76
Page 77
Page 78
Page 79
Page 80
Page 81
Page 82
Page 83
Page 84
Page 85
Page 86
Page 87
Page 88
Page 89
Page 90
Page 91
Page 92
Page 93
Page 94
Page 95
Page 96
Page 97
Page 98
Page 99
Page 100
Page 101
Page 102
Page 103
Page 104
Page 105
Page 106
Page 107
Page 108
Page 109
Page 110
Page 111
Page 112
Page 113
Page 114
Page 115
Page 116
Page 117
Page 118
Page 119
Page 120
Page 121
Page 122
Page 123
Page 124
Page 125
Page 126
Page 127
Page 128
Page 129
Page 130
Page 131
Page 132
Page 133
Page 134
Page 135
Page 136
Page 137
Page 138
Page 139
Page 140
Page 141
Page 142
Page 143
Page 144
Page 145
Page 146
Page 147
Page 148

x

Árbók Landsbókasafns Íslands - Nýr flokkur

Direct Links

If you want to link to this newspaper/magazine, please use these links:

Link to this newspaper/magazine: Árbók Landsbókasafns Íslands - Nýr flokkur
https://timarit.is/publication/280

Link to this issue:

Link to this page:

Link to this article:

Please do not link directly to images or PDFs on Timarit.is as such URLs may change without warning. Please use the URLs provided above for linking to the website.