Nordens Aarbog - 01.06.1920, Side 61

KYRKLIGA SAMARBETET I NORDEN
egendomlighet för den svensk-finlándska kyrkotypen ár före'
komsten av domkapitel med verklig myndighet áven oberoende
av biskopens vilja. Ett sádant konstitutionellt episkopat ár, sá
vitt jag vet, icke för övrigt till finnandes i kristenheten för nár-
varande. I dess övriga delar saknas domkapitel, eller ocksá ár
domkapitlens sjálvstándighet i förhállande till biskopen rent illu-
sorisk. Fastán jag sjálv riskerar att i vilken frága som helst bliva
överröstad i domkapitlet, skulle jag bittert beklaga den dag, dá
till áventyrs domkapitlets myndighet bleve bortreformerad.
I Danmark och Norge saknas vára prástval. Overheten ár
vida mer án hos oss bestámmande, nár det gáller tillsáttning av
prásterliga tjánster i församlingarna och stiften. Men egna organ
för kyrkosamfunden finnas och skapas ytterligare. Och det reli-
giösa och kyrkliga livet pulserar báde i församlingarna och i fol-
ken med deras ledande personligheter hos vára vástra syster-
samfund sá starkt, att sognepræst Berggrav vál kan ha rátt i sin
korta karakteristik, dá han talar om Sveriges kirke, Danmarks
menighed och Norges kristne.
I trots av inre och utvártes olikheter bildar dock kyrkan i
Norden en tydlig enhet inom kristenheten, ja, áven inom den
evangeliskt lutherska delen av densamma. Tydligast kommer
detta till synes i det bibliska och allmánkyrkliga biskopsámbetet,
som nu kommer till anvándning áven inom vidstráckta delar av
kristenheten, som hittills ráknat med kungligt summ-episkopat
eller annan form av kyrkostyrelse — om det ocksá finns och allt
fortfarande kommer att finnas vida kretsar av evangelisk kristen-
dom, som icke kunna instámma i vad en av Englands frámste
frikyrkomán, baptisten Dr Shakespeare, nyligen skrev, att det ár
bortkastad tid att stráva för kyrkans enhet utom pá grundval
av konstitutionellt episkopat. Gemensam för oss i Norden, för
vára evangeliskt lutherska trosförvanter i andra lánder och den
anglikanska kyrkans 39 artiklar ár grundsatsen, att olikhet i
kyrkoförfattning ej hindrar kyrkans enhet.
Emellertid bildar Norden inom kyrkans várldsomfattande
organism en lem för sig. Religioner och bekánnelser hava, nár
de övervunnit den lokala bundenheten och blivit vandrare med
andens frihet i sjálen, icke alltid förblivit starkast i det land
dár de sett dagen. Buddhismen har i stort sett lámnat Indien
för Ostasien. Jerusalem och det Heliga landet hava först ge-
55