Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 74

SEI.MA LAGERLÖF
farit till Jylland, och det tyckes som om dessa senare fárder
skulle ha utplánat minnet av den första. Men vad jag ánnu
minnes var intrycket av den stora stationen i Fredericia med de
lánea tápraderna, som skulle föra mánniskor mot pránsen, bort
till det riktiga utlandet. Aldrig förr hade jag pá en stations-
perrong sett det lustiga vimlet av resande frán várldens fyra
hörn eller hört omkring mig en tre eller fyra olika sprák, som
mitt ovana öra inte var i stánd att uppfánga annat án som ett
oredigt surr.
Kort dárpa, dá jag áter for vidare pá ett fredligt tág med
endast danskar omkring mig, ville jag nástan tro, att den stora
stationen med allt detta frámmande, som gav den sin prágel, sá
att den var olik allt annat danskt, detta vittnesbörd om nágot
stort och máktigt, som fanns i nárheten, endast var ett gyckel-
spel av min inbillning.
Resan var besvárlig nog med oupphörliga tágombyten, men
till sist kunde jag förstá, att vi nalkades slutet, dárav att alla
mina medresande hade samma mál som jag sjálv. Alla skulle
stiga av vid Vejens station, alla talade om höstmötet pá Askov,
alla undrade om de skulle fá höra goda förelásare. Man visste
till och med att berátta, att fru Schroder skulle ligga sjuk, sá
att mötet hade varit nára att bli instállt.
Vad som sárdeles förundrade mig, det var, att alla dessa
mánniskor voro vida över den álder, dá man brukar besöka
skolor av vad slag som helst. Inga unga mán eller unga kvinnor
ság jag omkring mig. Inga sádana, som voro pá den första ut-
fárden i livet och med ángslan och hopp bidade vad folkhög-
skolan skulle komma att skánka dem.
Det vállade mig ocksá en rátt stor besvikelse, dá reskamra-
terna, som hade sá vál reda pá allt som rörde Askov, láto mig
veta, att just i dessa dagar försiggingo dár inga av de vanliga
kurserna. Nu voro sommarkurserna avslutade, och vinterkurserna
hade inte börjat. Inga ungdomsskaror fyllde förelásningssalarna.
Nu under den lediga tiden hölls ett tredagarsmöte för dem, som
i forna dagar hade genomgátt folkhögskolan.
Om jag hade haft minsta reda pá de danska folkhögskolor-
nas arbetssátt, skulle jag ju ha vetat, att dylika höstmöten hállas
varje ár och att de alltid áro avsedda för före detta elever och
för ortsbefolkningen. Det var i alla fall en besvikelse för mig,
68