Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 75

ETT MINNE FRÁN STRIDSÁREN
och jag hade kanske avstátt frán resan, ifall jag hade blivit
underráttad om detta pá förhand. Men nu var jag sá gott som
framme och kunde ingenting annat göra án fortsátta..
Vid Vejens station blevo vi resande sedan hámtade och ákte
en kort strácka genom ett flackt landskap fram till en by, som
lág inbáddad i rik grönska. Akdonet stannade pá en flaggprydd
gárd utanför ett lángt, men lágt boningshus, och jag blev visad
upp pá ett litet, trángt vindsrum, dár det fanns sáng och stol
och tváttstáll, men just ingenting mer.
För mitt minne vill huvudbyggnaden pá Askov visa sig som
ett rödmálat tráhus med vita knutar, men jag tör vál ta fel sá
hár tjugufem ár efterát. Den bör ju ha várit ett vitstruket kors-
virkeshus av den dár pá orten vanliga sorten. Det kan vara en
senare idéförbindelse, som gör, att jag ser den för mig i de
danska fárgerna.
Men ett lángt och brett hus var det, det kan jag inte ha
orátt i, och likasom delat lángsefter i tvá avdelningar, avsedda
för olika ándamál. Alla rummen át framsidan hörde skolan till.
Dár hade den sina stora matsalar med smala bord och lánga
bánkar, dár fanns förestándarens kontor, ett rikt bibliotek och
ett par skolsalar. Lángst bort át vánster fanns en genomgáng
till en i senare tid tillbyggd flygel, dár en storartad förelásnings-
sal var inredd. Men alla dessa rum voro kala och osmyckade,
trösklar och golv voro nötta av mánniskoskaror, som under
trettio árs tid hade passerat genom dem. Hár fick endast finnas
sádant som kunde hálla att slitas pá, trástolar, trábánkar, tjockt
porslin, enkla glas, starka och táliga bordredskap.
Men som rátt kunde vara, var den andra lángsidan av huset,
den som vette át trádgárden, förbehállen husmodern och famil-
jen. Hur dár ság ut och hur dár levdes, det fick jag dock
ingen kunskap om de första dagarna. Sá lánge som fru Schroder
lág sjuk, var hela váningen avstángd för frámmande.
Áterigen sviker minnet mig. Det ár mig inte möjligt att
páminna mig vad som ytterligare hánde denna första dag. Jag
tánker mig, att mötet öppnades med sáng och tal och att del-
tagarna hálsades válkomna. Den kvállen var jag hopplöst trött
efter att ha överfarit tre sund och tvá öar. Vagnombyten och
fárjombyten, knogande med reseffekter, friska havsvindar tre
69