Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 81

ETT MINNE FRÁN STRIDSÁREN
förnámste, som hade gástat Askov. Man talade om det nordiska
lararmötet. som hade samlats hár, och jag förstod, att stállet
var en föreningspunkt inte bara för allt danskt utan ocksá för
allt nordiskt. Hár hade de alla varit, som hade nágot att be-
tyda för nordiskc liv, och de, som ánnu inte varit hár, de skulle
nog komma. Danmark förslog inte alls att utfylla den gást-
frihet, som hár utövades. Vánkretsen beskrev en báge, som
berörde Nordkap, Hálsingfors, Ystad, Fano, Reykjavik.
Men alltmedan jag lyssnade, arbetade det tyst inom mig
för att förstá vad det var hos dessa mánniskor, som hade gjort
deras hem till en sádan samlingsplats. Den gáta, som detta
Askov var mig, lámnade mig ingen ro. Jag levde med i all
rörelsen, jag gick upp i alla enskildheter, men alltjámt hade jag
en kánsla av, att det förefanns nágot högst vásentligt, som jag
*nte hade reda pá, och som skulle ge mig förklaringen till allt
som försiggick.
Jag skall nu berátta hur jag sá smáningom kom lösningen
pá spáren.
Under en fristund mellan ett par förelásningar hade La
Cour och Appel, som arbetade gemensamt pá den ánnu inte
fullt fárdiga uppfinningen av vindljuset, fört mig till deras elekt-
ricitetsverk. Det var en hög byggnad, utsikten frán dess fönster
stángdes inte av háckar och trádkronor, man kunde fá en över-
sikt inte bara över Askovs högskolas mánga byggnader utan
ocksá över hela omnejden.
Jag frágade vad det var för en álv, som slingrade sig fram
över slátten ett stycke mot söder.
•Det ár Kongeaa», svarade Appel.
»Nej, ár det verkligen Kongeaa?» utbrast jag förvánad.
Han stráckte ut handen och pekade pá landskapet, som
försvann i en disig skymning lángt nere i söder.
»Vi bo pá gránsen», sade han. »Landet dár nere ár Sonder-
jylland.»
Jag hade inte förut vetat, att vi voro sá nára Tyskland.
Vejens station hade jag funnit pá en járnvágskarta, men Askovs
láge fanns inte dár angivet.
»Före 1864 hade Schroder en folkhögskola i Rodding dár-
nere pá andra sidan», sade Appel. »Efterát flyttade han den hit
till Askov.»
75