Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 82

SELMA LAGERLOI*
Det föreföll naturligt, att Ludvig Schroder inte hade velat
leva under tyskt kommando, och jag tánkte inte sá mycket pá
vad allt dessa ord kunde innebára. Jag var upptagen av tanken,
att jag hade inför mina ögon detta bortrövade Sonderjylland,
detta land, sá álskat, sá saknat, sá omstritt, sá varmt besjunget,
sá oáterkalleligen förlorat.
Jag tror, att jag hade vántat, att det skulie vara nágot sár-
eget över landet, men det bredde ut sig under mina spanande
ögon jámt och fruktbart med husklungor, ákrar, vágar och smá
dungar likt denna skánska sláttbygd, som jag nu sedan mánga
ár tillbaka var förtrogen med.
Under en annan fristund blev jag inbjuden att besöka den
gamle, 'ryktbare folkloristen, pastor Feilberg. La Cour var inte
den ende av betydande danska vetenskapsmán, som bodde pá
Askov. Áven denne álskvárde áldring, den ypperste kánnaren
av all nordisk folktro, alla vára ságner, sagor och folkseder, hade
slagit sig ner hár och skötte hár sin forskargárning och sitt vid-
lyftiga författarskap.
Jag kunde inte láta bli att undra vad som hade kommit
lionom att slá sig ner hár, ty han deltog ju inte i undervisningen.
Han kunde ha bosatt sig var som helst.
»Han har varit prást en gáng dárnere i Sonderjylland, fick
jag till svar, och jag förstod, att man betraktade detta som tili-
rácklig förklaring.
Under en av mötesdagarna, blev jag ombedd att lása upp
en av mina egna beráttelser och gjorde det ocksá, men máste
tyvárr erkánna, att mitt föredrag var det enda pá hela mötet,
som gjorde fullstándigt fiasko. De annars sá táliga áhörarna
ágnade mig ingen uppmárksamhet, ja en hel mángd av dem
lámnade salen mitt under lásningen.
Det upptácktes sedan, att de helt enkelt inte hade förstátt
ett ord av det jag föreláste. En och annan av dem kunde nog
lása svenska, men det talade spráket voro de inte i stánd att
uppfatta.
»Nája», sade Schroder, »det ár ocksá ett gott stycke vág
fran Vármland till Sonderjylland. Ni kan vara viss om, fröken
Lagerlöf, att ni inte heller skulle förstá Sonderjydernas munart '
Jag frágade förvánad om det dá verkligen var sonderjyder,
som kommo hit under förhandlingarna.
76