Nordens Aarbog - 01.06.1920, Side 85

ETT MINNE FRÁN STRIDSÁREN
göra dem allt det motstánd vi kunna pá laglig vág, och det
vaxer inte hos oss fram nágon sammansvárjningsstámning eller
nagon attentatsman. Och bland annat vinna vi detta, att en
hd mángd av de tyskar, som áro bosatta ibland oss, fá upp
°gonen för den orátt, som tillfogas oss, och önska att myn-
digheterna mátte ge oss samma stállning som rikets övriga in-
byggare.
I alla fa.ll, nár stunden skall komma, det veta vi inte, men
l'ka sákert, som vi tro, att varje mánniska skall dö, lika sákert
^ro vi att varje stort rike skrider mot sin undergáng. Och vi
Pa andra sidan, vi, som stá under trycket, vi áro beslutna att
hálla oss redo och ha vára lampor fyllda den dagen, dá brud-
gummen stár för dörren och klappar.»
Den sonderjydske förelásaren hade talat utan all exaltation,
hlokt, redigt och hoppfullt. Hos oss alla efterlámnade hans ord
en stark stámning och inne vid kvállsborden blevo vi sittande
niycket lánge och talade om det förlorade landet.
Man kom snart i gáng med att berátta historier. Schroder
talade om bonden, som inte kunde tála, att hans dotter skulle
föda sitt barn pá tysk jord, utan byggde henne pá norra stranden
av Kongeaa en tillfállig bostad över vars dörr han málade ordet
Frihet.
Jacob Appel, som hade sitt hem i Sonderjylland, hade rymt
hll Danmark för att slippa att fullgöra sin várnplikt i Tyskland.
Sedan hade han inte pá flera ár vágat besöka sina föráldrar, men
en gáng hade dock lángtan blivit honom för stark, och dá hade
han gjort fárden hem kládd i kjolar och fruntimmershatt.
Man talade om hurusom den danska flaggan inte fick hissas,
°ch hur danska fárger i allmánhet förföljdes. Dock kunde man
ibland fá se hur den svartvita flaggan svajade frán en röd och
vit flaggstáng. Man talade om de rödvita fuchsiorna, som nu
voro sönderjydernas álsklingsblommor och som funnos i varje
fönster och om de röda husen med de vita knutarna, som man
uu sá ofta fick se i de förr i várlden helvita gárdarna.
Det beráttades om glada samkvám, som hade blivit av-
hrutna av spionerande polis, dárför att danska folksángen hade
sjungits. Framförallt talade man om dessa barska bönder, som
mángen gáng rent av utmanade faran, liksom hade de betraktat
79