Nordens Aarbog - 01.06.1920, Síða 125

UNDERVISNINGEN I DANSICA OCH NORSKA VID SVENSKA SKOLOR
Vissa svar ha fátt en tillspetsning, som synes tyda pá, att
resp. författare glömt, att en frága som denna icke blott kan
ásyfta upplysningar om frágor, om vilka den frágande intet vet,
utan ocksá bestámda faktiska uppgifter om frágor, dár frágans
författare endast skulle kunna komma med allmánna antydningar.
Med hánsyn till landsmán, som ha intresse för umgánget med
vára grannar, má emellertid följande tillággas.
Referenten skulle för sin personliga del avráda icke blott
skolungdom utan áven lárare frán experimenterande med att tala
norska och danska. Naturligtvis kan man i en krets av vánner
eller i enrum med en ván göra sig underráttad om hur pass
hjálpligt man kan tota till en eller annan fras eller glosa, och
naturligtvis kan man, om nöden bjuder, gripa till ett enstaka
ord för att göra sig förstádd, men om man inger den förestáll-
ningen, att man tror sig ha nátt till ett idiomatiskt sprák och
ett korrekt uttal, sá vácker man látt löje, sávitt vederbörande
ens márka, att det sprák man talar inte ár svenska. För övrigt
har saken en rent principiell sida, som med ett par ord má be-
röras. Under ett av de mánga möten, som före 1905 diskuterade
problemet om nordiskt samarbete, i detta fall pá rent kulturellt
omráde, hade vár stamfrándskap kommit pá tal. En nárvarande
norsk litteraturhistoriker ville inte höra pá det örat. Hári hade
han utan tvivel orátt. Men han sade en sak, som var tánkvárd.
Den tillfredsstállelse, som vi kánna, dá vi áro tillsammans med
en svensk eller dansk, ligger inte i stamfrándskapen, den ligger
i att dessa mánniskor liksom jag sjálv kunna vara sig sjálva pá
ett helt annat sátt án en tysk eller engelsman, som jag samtalar
med. Ingendera behöver att »oversætte sig selv», báda parterna
kunna vara helt naturliga och omedelbara och ándá komma i
kontakt, dári ligger just charmen. — Alltsá, lát oss »tala svenska
med báde danskar och norrmánb Om vi lyckades komma sá
pass lángt, som vi ibland ná i de stora kulturspráken, sá vore
ándá snarast skada skedd.
Möjligen kan det vara bást att lámna nágra upplysningar
om de kurser, som lásts. Det ger kanske mer behállning án de
allmánna betraktelserna över nuvarande kursers otillrácklighet och
önskade kursers omfattning.
Jag börjar med ett par tillgángliga uppgifter frán tvenne all-
mánna lároverk:
119