Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 134

NAT. BECKMAN
mig dárvid vara nog att hánvisa till de starka reservationer, med
vilka man erkánt lárarnas egen kompetens för arbetet ifrága.
Om flertalet lárare áro nátt och jámnt kompetenta att sköta saken,
sá torde det utan vidare förbjuda sig sjálvt att lámna den át
ungdomen att sköta pá egen hand.
Det andra betánkliga förslaget ár att införa en kurs i dansk
och norsk litteraturhistoria. Den litteraturhistoria, det hár kunde
bli frága om, vore en av en sorgligt bekant typ med biografier i
meritförteckningsstil och en liten bokkatalog över de viktigaste
skrifterna. Om nágot intrángande i resp. litteraturer kan det
omöjligt bli frága. Och en sádan litteraturhistoria ár och förblir
en sannskyldig vaccin mot kárleken till den verkliga litteraturen.
Pá ett par háll föreslás att inarbeta den danska och norska
lásningen i den svenska litteraturhistorien. Detta láter sága sig
och ár nog inom vissa gránser befogat. Men huvudmálet ár att,
för att ánnu en gáng citera ett vál funnet uttryck, vácka intresse
och tilltro. Och detta mál kan mycket vál kráva och kráver
sákerligen i de flesta fall ett annat val av litteratur án en litte-
raturhistoriskt inriktad lárogáng skulle kráva. — Att lása upp
nágori enstaka dikt, som kan vara av litteraturhistoriskt intresse,
Öhlenschlágers Guldhornene som prov pá romantisk dikt, nágon
av Kellgrens eller fru Lenngrens förebilder till jámförelse med
de svenska skaldernas dikter o. d., sádant kan ofta vara lámpligt.
Men huvudsaken blir att fá litteratur, som visar de unga á ena
sidan att det finnes nágot att hámta, á andra sidan, att de ha
en nyckel, som gár, om án en smula trögt.
Betráffande lárarnas kompetens ságas átskilliga rátt bittra
sanningar, som i vissa svar berörts redan under mom. I. De
flesta tyckas dock anse,' att nu befintliga lárare ága kompetens
fór uppgiften a (att lára lárjungarna hjálpligt förstá en dansk och
norsk text), rátt mánga ocksá för c (att vid upplásning anvánda
resp. spráks uttal), det sistnámnda dock i ganska reserverade
uttryck. Dá ett par svar anse lárarna kompetenta för (a och) b
meri icke för c, alltsá för att förstá text och för att uppfatta
talad norska men icke för en nágot sá nár god upplásning, sá
förefaller detta snarast som ett förbiseende. Starka ord om lá-
rarnas inkompetens komma sárskilt frán tre lektorer, som gjort
sina studier i Lund och pá andra omráden gjort aktningsvárda
vetenskapliga insatser. Ganska starkt ár ocksá uttrycket hos en
128
J