Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 136

NAT. HECKMAN
hamn, dár dr Walfrid Palmgren sedan nágra ár verkar som lektor
i svenska — med resultat i avseende pá examinandernas insikter,
som berett nárvarande referent en opáráknad gládje.
Billigare vore ju ett annat förslag, som ásyftar feriekurser
för lárare. Denna sak ár försökt, dá kursen för lároverkslárare
i modersmálet pá Nás ár 1916 bl. a. hade dansk undervisning
pá programmet. Enskilt har ifrágasatts, att liknande kurser skulle
ordnas för lárare frán tvá lánder pá en gáng (Sverige och Norge,
Sverige och Danmark).
Rektor Kallstenius föreslár en studievistelse pá tre mánader
i vartdera landet. Tiden ár nog icke för lángt tilltagen, ty just
dárför att man sjálv icke behöver anvánda det frámmande spráket,
áro framstegen per tidsenhet betydligt mindre, án om man kom-
mer till Tyskland, Frankrike eller England, dár det antydda hálso-
samma tvánget gör sig gállande. Den viktiga frágan, vem som
skall betala det hela, beröres icke av rektor Kallstenius.
Frágan om den behövliga tiden har fátt ett svar, som pá
grund av sin originella form synes böra áterges, men av hánsyn
till meddelaren utan namns námnande; det lyder: »Dum frága,
man kan aldrig fá nog tid». Áven om man icke kan pá nágot
sátt instámma i detta omdöme, sá kan man konstatera, att nágon
ovisshet rátt om vad frágan gállt, ty dá en av meddelarna nám-
ner timtalet 5, sá kan han icke gárna avse hela undervisningen i
norska och danska utan menar tydligen den i nármast föregáende
moment berörda assistentundervisningen. Bortser man frán detta
och liknande missförstánd, sá synes enigheten vara rátt stor.
Visserligen ange somliga en totalsumma i timmar, andra antal
veckotimmar under viss tid, men om man reducerar svaren till
enhetligt berákningssátt (sammanlagt timantal), sá kommer man
till ett támligen genomgáende likformigt resultat, ca 20, högst
30 timmar. Svaren áro páfallande lika, oavsett om de avse semi-
narier, lároverk eller flickskolor. I vissa fall páyrkas emellertid
»ett támligen omfattande hemarbete».
Frágan om i vilken klass undervisningen bör ága rum, váxla
ansenligt, och utan tvivel beror mycket hárvidlag pá hur man
vill ta saken. Principiellt ha lárarna vid Göteborgs seminarium
förklarat, att seminarieeleverna i klass I áro för litet mogna för
skönlitterára studier över huvud för att lámpligen kunna syssel-
sáttas med sádan litteratur pá annat sprák án modersmálet. Möj-
130
J