Nordens Aarbog - 01.06.1920, Page 231
ARBETSTIDENS REGLERING I DE NORDISKA LANDERNA
i allmánhet práktig och duglig arbetarestam, men pá senare tider
har det hár liksom i andra lánder visat sig en tendens sárskilt hos
de yngre arbetarna att betrakta arbetsprestationen som en bisak
och utan avseende pá vad som utráttas söka avpressa arbets-
givarna allt högre och högre arbetslön. Likaledes har det hos
arbetarna visat sig en ökad benágenhet att áven vid obetydliga
anledningar genast tillgripa arbetsnedlággelsens vapen.
Om icke en ándrad uppfattning i antydda avseenden in-
tráder hos arbetarna, har man sákerligen att befara en ödesdiger
tillbakagáng av industri och náringar. Máhánda máste vi genomgá
en dylik för alla, icke minst kroppsarbetarna kánnbar kris, innan
báttre och lugnare förhállanden pá arbetsfáltet sákerstálla pro-
duktionen, men i det lángsta fár man hoppas, att arbetarna
sjálva skola komma till insikt om att arbetets lön ár beroende av
vad det.ta arbete frambringar och att man látt kan komma till
en punkt, dár omkostnaderna tvinga till nedlággande av ett före-
tag eller en hel industri.
Till en mera vidgad uppfattning av arbetsförhállandena kom-
mer arbetaren sákrast genom ökad bildning, och förvárvandet
hárav har för honom vásentligt underláttats genom den lángre
fntid, áttatimmarsdagen ger honom. Hans stállning som med-
horgare har genom samhállenas demokratisering blivit en helt
annan án förut, och sákerligen skall han till följd hárav ocksá
bánna behov av ökade kunskaper. Tillfálle till inhámtande hárav
beredes honom överallt genom förbáttrad undervisning och sár-
shilt hár i Sverige ha vi nyligen infört en helt ny organisation
av skolor, avsedda att lámna arbetarna básta möjliga tillfállen
till förvárvande av sávál alímán medborgerlig bildning som rent
fackliga kunskaper.
Om det nu vore sá lyckligt att arbetarna allmánt tillgodo-
gjorde sig dessa möjligheter, skulle de genom arbetstidsreformen
förlorade arbetstimmarna icke vara bortkastade och med stigande
upplysning och yrkesskicklighet hos arbetarna skulle möjligheten
tdl samförstánd mellan dem och arbetsgivarna sákerligen váxa.
Hur den nya tiden kommer att lösa de ekonomiska pro-
blemen, veta vi icke, men sákert ár, att ingen lösning kan bli
tillfredsstállande, om man icke kan rákna med arbetsenergi och
god vilja hos alla dem som skola arbeta i produktionens tjánst.
221