Nordens Aarbog - 01.06.1920, Qupperneq 253

ARBETSTIDENS REGLERING: SVERIGE
arbetstiden ej kommer att överstiga den arbetstid, som enligt nyss
angivna regler skulle vara tilláten. För minderáriga, som anvándas till
kringförande av varor, utráttande av bud eller árenden eller till arbete
i handel, ár arbetstidens lángd begránsad allenast indirekt genom en
föreskrift, att den minderárige skall átnjuta oavbruten ledighet frán
arbetet under minst n timmar varje dygn.
> Dá de minderáriga arbetarna i stor utstráckning anvándas sóm
bitráden át de vuxna eller eljest utföra arbete, förutan vilket de vuxnas
arbete ej kan fortgá, ha bestámmelserna om de minderárigas arbetstid
tydligtvis utövat en icke obetydlig inverkan pá lángden av de vuxnas
arbete.
För de kvinnliga arbetarna, vilka nást barnen plágat anses mest i
behov av lagstiftningens skydd, har arbetstiden i viss mán reglerats
genom förbudet mot kvinnas anvándande till nattarbete, meddelat
i en lag av ár igog.
Enligt detta förbud fár i industri- eller hantverksföretag, som syssel-
sátter flera án 10 arbetare, kvinna ej anvándas till arbete i vidare ut-
stráckning, án att hon kommer i átnjutande av oavbruten ledighet frán
arbetet under minst n timmar varje dygn.
Strávandena till en lagstadgad reglering av arbetstiden för ar-
betare i allmánhet gjorde sig mer pá allvar gállande, först efter det
1 den internationella socialistkongressen i Paris ár 1889 proklamerat
kravet pá átta timmars arbetsdag. Under áren 1891—1895 váckte
Fridtjuv Berg gáng pá gáng motion i riksdagen om utredning av frágan,
men motionen avvisades áven sedan den inskránkts till att avse
hálsomenliga arbeten, stádse av första kammaren. Motioner i ámnet
vácktes sedermera vid riksdagarna ár 1908, 1910 och 1913, men vann
ej nágon av dem riksdagens bifall.
F'rágan om arbetstidens lángd i allmánhet hade emellertid áven
pá annat sátt vid flera tillfállen varit föremál för uppmárksamhet frán
statsmakternas sida. I samband med kommittéutredningar rörande
minderárigas anvándande hade sálunda áren 1885 och 1891 insamlats
uppgifter orn arbetstidens lángd för 116,702, resp. 111,955 arbetare.
Kommerskollegii arbetsstatistiska avdelning pábörjade ár 1906 och
avslutade ár 1911 en vásentligen áren 1905 och 1906 avseende special-
undcrsökning av arbetstidens lángd inom industri och hantverk, vilken
undersökning omfattade 345,446 arbetare. Ehuru hár berörda tre
, undersökningar icke i alla avseenden áro fullt jámförbara, torde doclc
deras resultat fá anses giva tillkánna en mycket tydlig tendens till
arbetstidens förkortning. Efterföljande tablá utvisar, huru netto-
arbctstiden per dag vid de olika undersökningarna fördelade sig pá
hcla det av undersökningarna berörda arbetarantalct.
243