Nordens Aarbog - 01.06.1920, Blaðsíða 257

ARBETSTIDENS REGLERING: SVERIGE
sláppa. Hárigenom har lcravet pá 8-timmarsdagen blivit en lösen
framför andra inom arbetarrörelsen i alla lánder och dettas genom-
förande slculle dárför te sig som inseglet pá kroppsarbetarnas slitande
av det mest tyngande band, med vilket andra samhállsgrupper velat
kvarhálla dem pá ett lágre plan och i ett förtryckt láge.
Genom den förbáttrade skolundervisningen, folkbildningsstrá-
vandena, den vidgade spridningen och lásningen av pressens alster,
nykterhetsrörelsen, det politiska och fackliga föreningslivet m. m. har
arbetarklassen smáningom lyfts upp till ett annat och högre plan i
intellektuellt avseende. Samtidigt hava arbetarna, förnámligast tack
vare sin organisation, áven i ekonomiskt avseende pá det hela taget
lyckats erná en avsevárt förbáttrad stállning. I stor utstráckning
torde ocksá arbetarna numera med hánsyn till bildning och ekonomi
vara att jámstálla med personer, som plágat hánföras till medelklassen.
Vad som i frámsta rummet skiljer arbetarna frán dessa torde, sásom
förut utvecklats, vara den lángre arbetstiden.
Nár kroppsarbetarens arbetstid uppgick till 12 á 13 timmar per
dag, var han, átminstone under veckans arbetsdagar, tydligtvis hán-
visad till att sá gott som uteslutande anvánda sin fritid till att áta och
sova. Men áven med den hittills mest vanliga arbetstiden eller 10 tim-
mar per dag hava arbetarna, som ju i mánga fall bo ganska avlágset
frán arbetsstállet, ej stora möjligheter att hinna tillgodose sina per-
sonliga bildnings- och andra intressen eller fylla de krav, som stállas
pá dem sásom familjefáder och medborgare.
Med arbetarnas hár ovan antydda uppstigande till en högre in-
tellektuell och ekonomisk nivá hava nyss berörda intressen och krav
givetvis gjort sig gállande med ökad styrka. Hártill kommer, att
senare tiders politiska maktförskjutning, som berett arbetarna en
sárdeles inflytelserik och ansvarsfull stállning inom samhállslivet,
stálla stora fordringar pá dem ej blott för det direkta deltagandet dári
utan áven för erforderlig förberedande utbildning.
Framhállas bör áven i detta sammanhang, att de stora sociala
omválvningarna i samband med várldskrigets avslutande tydligtvis
ej kunnat undgá átt i hög grad egga och stárka de svenska arbetarnas
ansprák pá förbáttrade arbets- och levnadsvillkor.
Som en sammanfattning av vad hár anförts torde- kunna ságas,
att kravet pá lagstadgad begránsning av arbetstiden, som numera
vál ej kan sáttas lángre án 8 timmar för dag och 48 timmar för vecka,
med hánsyn ej blott till arbetarnas hálsa, livskraft, bildning och trev-
nad utan áven till samhállets váxande fordringar pá dem under nu-
varande sociala och politiska förhállanden máste tillmátas en sádan
ráckvidd och styrka, att det sávitt möjligt máste tillgodoses.
Utskottet övergár nu till de verkningar, ifrágavarande reform
kan förvántas fá för industriens och övriga av reformen berörda ná-
ringars produktionsförhállanden och dét ekonomiska livet i allmánhet.
247